Saturday 29 December 2012

Jullov

Jag fick en insikt igår. Jag gör inte längre ofta saker för att göra barnen glada, jag gör saker för att de inte skall bli arga. Imorse krävde Stella Banana Split till morgonmål. Hon började redan gorma utan ord, så utbrottet var nära. Det var bara att ställa sig och vispa grädde. Samtidigt skrek Simon om att han ville ha ett nytt häfte att rita i. Inte lätt att prestera ens med nöd och näppe godkänt här.

Monday 17 December 2012

Blandade känslor

Vi var på Stellas möte. Vad som bestämdes var följande: ADHD-medicinen fortsätter som förut, samma dos. Melatonin 2 mg varje kväll. Remiss till sjukhuset för att utesluta migrän. Evaluering av Stellas mående med psykolog på våren. Då bestäms även ev. terapiform.
Mina tankar kring detta: Vi fick inga svar på vad vi skall göra när Stella skadar sig själv. Läkaren sa att det inga mediciner finns som hjälper, och att detta bara hör ihop med ADHD. Jag är besviken på vården. De prisade oss som föräldrar, att det vi gör är mycket mer än de flesta orkar och förmår. Men vad händer sedan när vi inte längre orkar? Skall vi sluta göra det vi gör för att de skall hjälpa oss? Verkar lite bakvänt.
Till slut hittade jag en föreläsning med Bo Heljskov Elven (en som förespråkar lågaffektivt bemötande). Han och två andra skrev såhär: I allvarligare fall ses självskadande beteende, till exempel i form av att ett barn slår sig själv när det är för många intryck omkring honom eller henne. På det viset inskränker barnet sitt fokus och kan hålla ångesten nere. Ofta har att skära sig själv i armarna eller att banka huvudet i golvet samma funktion. Det är inte någon bra copingstrategi, men är ofta den enda som barnet har. Om barnet hindras från att använda sin copingstrategi, antingen fysiskt eller genom att det förbjuds, finns det risk för alvarligare självskadande beteende, och det finns risk för att barnet utvecklar alvarliga psykiska besvär; ångest, depressioner och självmordstankar.
Vi har givetvis tidigare försökt förebygga utbrott, men nu läser vi Stella med förstoringsglas. Och hon har faktiskt mått rätt okej. Utbrott har kommit före julfesten i skolan, mmen det var vi förberedda på. Ett utbrott kom ur ingenstans när vi hade farföräldrarna hos oss. Tror det öppnade farmors ögon lite grann. Så nu hankar vi oss fram och hoppas på att jullovet skall räcka för att Stella skall bli av med huvudvärken och orkeslösheten. Men nya krafter mot nyåret 2013

Sunday 2 December 2012

Imorgon

Imorgon skall vi till möte om Stella. Jag vägrar gå därifrån innan vi har remiss till specialiserad barnläkare för att utesluta fysiska problem (som migrän) samt en bra plan för att få henne att må bättre. Som jag ser det borde vi utreda aspergers. Antingen byta ADHD-medicin, eller lägga till någon ångestdämpande medicin. Jag håller alla tummar och tår att det är den kvinnliga läkaren. Om det är den manliga, får mannen tala. Annars skriker jag.