Höjd dos

Idag hade de uppföljningsmöte med psykiatern om Millas medicinering. Läraren var med, samt psykiatern, Milla och hennes pappa. Läraren hade varit så otroligt diffus så psykiatern fick läxa upp henne. Hon klagade bl.a. på att dottern ofta snytit sig när hon var förkyld. Det har väl inget med koncentration att göra??? Nå, de fick i alla fall se, att problemen i skolan inte endast beror på dottern. Inte för att hon har stora problem där. Men hennes skolgång kunde vara lättare, om vi säger så.
Nå till sist så fick psykiatern läraren att gå igenom formuläret hon fyllde i i januari, och de kunde konstatera att vissa framsteg gjorts med denna låga dos.
Summan av kardegumman var i alla fall att dosen höjdes. Vilket jag hade sagt åt mannen att var målet för mötet. Jag känner en viss lättnad att jag i vissa lägen nu kan skicka honom på möten. Och inte behöver åka själv alla gånger.

Själv låg jag hemma med Simon och kände mig krasslig. Och han låg mest i soffan hela dagen.

Solen tittar fram

Våren är verkligen på väg. Tussilagon blommar på gården, och barnen har redan hittat blåsippor.
Igår morse glömde jag ge sonens medicin. Och det var ju olyckligt, då det råkade vara hans terapidag. Jag messade förfärad till hans terapeut, men hör och häpna, han hade klarat av det hur bra som helst.
Några veckor nu redan har han åkt taxi även till terapin. Och hans taxichaufför är verkligen toppen. Simon klagar inte alls och är så kavat när han åker iväg. Det är så skönt att ha en sak mindre att oroa sig över, så chauffören skall nog få en liten gåva när det blir sommarlov.
Även i förskolan hade de gått riktigt bra, fastän han inte hade riktigt kunnat sitta stilla i maten. Matlusten hade varit enorm och han åt upp allt. Vilket inte är så konstigt, då matlusten försvinner med medicinen.

Jag hämtade honom trots allt tidigare från förskolan, så att han inte skulle bli så trött. Det är bra att man har flextid, så att man kan göra det.

Experimenterande kocken stiger upp tidigt

Lillkillen steg upp tidigt igen. Eller det kändes så, klockan var före sex. Hungrig var han också, så han letade igenom skåpen. Innan jag hann ner hade han poppat popcorn i micron och blandat dem med russin. Jaja, säkert en intressant kombo.

Milla har börjat ta sina mediciner utan gnat. Vilket är himla skönt.

Stella gillar denna veckas program i skolan, de har konst i olika former på programmet. Hon tog en av pappas t-shirts, som hon har på när hon målar.

Själv grubblar jag på detta kring energinivåer och hur jag skall göra, så det blir så bra som möjligt för oss alla.

Anhörigstöd?

När vi var på Habben tog de upp, att vi kunde vara berättigade till anhörigstöd. Dvs. jag skulle få ersättning för det arbete jag gör här hemma för barnen. Och vara berättigad till lediga dagar varje månad, något man ju inte är bortskämd med.
Jag har ältat detta i mitt huvud, och det är nog något som tar emot att ta kontakt med kommunen och be om lön för att jag har tre barn. Ok, det är tre barn med funktionshinder, men har jag fött dem skall jag ta hand om dem. Lite så. Samtidigt tycker jag det är helt berättigat att mina bekanta i Sverige i samma situation har korttids, avlastning, kontaktfamiljer och personer etc.

Förra veckoslutet skulle Milla ha en kompis hos oss. Jag hade haft en rätt tuff arbetsvecka med en arbetsresa, och märkte nog att min energinivå inte är vad den borde vara. Så på lördagen ringde jag svärmor och frågade om Stella och Simon kunde komma och sova över hos dem. Det fick de så gärna. Så helt själviskt körde jag dit dem.
Sedan hade jag nästan ett helt dygn som jag kunde ladda upp batterierna. Ok, jag hade ansvaret om fyra levande varelser, men det var som rena rama semestern. Att kunna äta pizza i lugn och ro och äta den senare än vanligt, titta på film, ligga på soffan utan att behöva springa upp jämt och ständigt, på morgonen kunna sova från och till fram till tio.
Milla kommenterade att jag var mycket gladare och lugnare när de små inte var hemma. Ja, det är väl rätt självklart när man inte hela tiden behöver störta iväg för att avvärja konflikter, utbrott, bråk eller underlätta övergångar.

När jag sedan hämtade Stella och Simon var jag betydligt piggare och mer utvilad. Svärmor medgav att speciellt Simon nog är rätt krävande, tidvis lätt, men har sina begränsningar.
Så jag inser att våra föräldrar stadigt blir äldre, och orkar nog inte kanske med mer än ett barn åt gången.

Så vad skall man göra för att vila upp sig? Ha socialen hit för att få lite avlastning? Om jag skulle veta, att Simon blir mer självständig och att man inte behöver bevaka honom om skall vi säga ett halvår, skulle jag stå ut. Men tänk om detta fortgår ännu några år?
Och sedan uppstår även frågan varför jag inte hinner vila upp mig när mannen är hemma från sitt arbete i längre perioder. Och där är nog svaret, att jag måste ställa högre krav på honom. Få ännu mer tid för egen rekreation. Han är nog gullig på det viset att han uppmuntrar mig till att ta egen tid. Problemet ligger egentligen i vardagen. Är vi båda hemma är det nog jag som sköter markservicen, förutom matlagningen. Jag sköter om klädskötsel, stiger upp på nätterna, morgnarna, ser till att barnen blir klara för skolan, sköter kontakten med myndigheter, håller koll på tidtabeller, plockar fram och undan, handlar, sköter ekonomin etc. Så det blir ju inte mycket tid att pyssla i trädgården, läsa, eller bara vara, då jag oftast är tvungen att avbryta mitt.
Jag har kronisk sömnbrist, men där är nog inte barnen orsaken till detta fast jag får stiga upp tidigt med Simon. Det är ju dessa husdjur. Men samtidigt är de ju en viktig del av familjen, och terapi för barnen.

Så här sitter jag och velar. Kommer nästan fram till en lösning, men inte kanske riktigt än. Men det känns redan bra att kunna få fram dessa tankar och vara medveten om sina begränsningar.

Reflektioner

Några dagar har igen gått. Morgnarna har gått rätt hyfsat, dels för att jag har stigit upp samtidigt med sonen. En morgon bröt han sina rutiner, och gjorde fuffens i övre våningen istället. Då kom vi först ner tillsammans, han försvann. När jag hittade honom hade han ritat på väggarna och trappsteget. Jag har inte ännu orkat ta bort det.

Dotterns ridterapigånger är snart avverkade. Vi skall ha ett möte med ridterapeuten i maj för att evaluera dessa 20 gånger. Jag kommer att be om förlängning, då Stella och terapeuten har fått ett bra förhållande. Hon mår bra där, och behöver nog all hjälp hon kan få med sin impulskontroll.

Millas medicinevaluering är i slutet av månaden. Läraren kommer även att vara med på mötet, vilket är bra, då de vägrade höja medicindosen utan hennes uttalande sist vi var där på möte. Hon behöver helt klart en högre dos, fast denna dos redan hjälper lite grann.

Stellas medicinevaluering är i maj. Hennes dos är bra, och vi vill bara fortsätta med den. Hon fick utslag, som jag trodde berodde på medicinen. Men det visade sig vara mollusker. Inte kul det heller, men vi kan fortsätta med medicinen.

Sonens hjärtljud blev ju kollade pga medicinen. Och då uppdagades något, som tvingade oss till extra kontroll hos kardiologen. Det var pirrigt innan, men det visade sig att han hade ett friskt hjärta. Vilken lättnad, då han redan har flera läkare han är stamgäst hos på samma sjukhus. Kardiologen var supertrevlig, men är glad att vi inte behöver träffa honom igen.

Tröttheten jag hade när Stella blev utbränd i höstas kom ikapp mig igen. Jag har varit en urvriden trasa, men har liten möjlighet att sova för att återhämta krafterna. Så det är bara att bita ihop. Det är ju mindre än två månader till semestern. Då skall jag vila ut, det har jag bestämt.

Ingen Muppet Show idag

Igår steg Simon igen upp före oss andra, och avverkade ett helt myslipaket samt ett antal jogurtburkar. Och gjorde det rätt klottigt överallt.
Igår googlade jag redan efter någon apparat som kunde meddela mig när han stiger upp, för så här kan vi inte ha det. Det är även en säkerhetsrisk, för han kan även börja använda elektroniska apparater i köket.

Men imorse vaknade jag faktiskt först av alla, halv sju. En orsak kan vara, att jag har köpt ögonbindlar åt barnen så att de får mörkt på kvällen när de skall sova. Annars stör den ljusa kvällen dem, även fast vi har mörkläggningsgardiner.
Så idag hade jag ingen Svensk Kock från Muppet Show i vårt kök. Vilken skillnad att få börja morgonbestyren utan en halv timmes städning.

Därför får vi njuta av svenska kocken via Youtube istället. Han är härlig, när man inte behöver städa upp efter honom. :D

http://www.youtube.com/watch?v=UerBCXHKJ5s

Jag lyckas inte tydligen lägga till videon, så ni får kopiera länken till er webbläsare.

Baka, baka, men ingen kaka

Jaha, fick en verkligt stygg uppvakning imorse. Sonen hade smygit upp innan oss andra. Hörde honom på nedre våningen, men trodde att han såg på tv.
När jag kom ner visste jag vad han hade gjort. Han hade bakat - i soffan. Halva soffan var övertäckt med kanel, choklad, mjöl, florsocker, vanligt socker, O´boy, strössel etc. Sirapen hade han tack och lov hällt i mjölburken. Och äggen hade han inte heller hunnit ta fram.

Så det var bara att kasta allt i soporna, dammsuga soffan och försöka få blodtrycket att understiga 200. Sedan få i sig lite morgonkaffe och andas djupt.

Så man kan nog lugnt konstatera, att tisdagsmorgnar kan vara betydligt värre än måndagsmorgnar. I alla fall hemma hos oss.

Vi skall i sommar bo i en stuga med egen strand. Jag kommer inte att sova, då jag kommer att vara livrädd att Simon någon morgon smyger sig ner till stranden utan att vara iklädd en flytväst...

Gläds åt alla framsteg

Mellandottern Stella har nog som fågeln Fenix återuppstått ur askan. Hon mår bättre än någonsin, trots sin stora svacka i höstas.

Fick igen en påminnelse om detta då vi gick på loppmarknad i helgen. På samma evenemang i höstas blev hon så störd av alla människor att hon till slut stod i buskarna på parkeringen och grät samt skrek. Nu gick hon runt med sina klasskamrater, glad och nöjd. Hon hittade skatter att köpa, och fynda gjorde även jag.

Så mitt hjärta fylls av tacksamhet till den läkare som då förstod dotterns situation och hjälpte oss få medicin åt henne.
Och fast vi sedan på eftermiddagen hade gäster, så var Stella fortfarande glad och lugn. Inte ens på kvällen kom det något utbrott. Men imorse hade hon huvudvärk, vilket brukar vara en av reaktionerna. Men den gick om. Tur att det är bara 4 skoldagar denna vecka.