Glada barn till skolan

Det värmer ett mammahjärta, när alla barnen går glada till skolan. Lite strid om byxor med sonen, lite ledsen Stella då hon var rädd att bli försenad, men det är småpotatis. Mycket viktigare är känslan när de går ut genom ytterdörren. De går ut med känslan att idag blir en bra dag. Och som vi själva vet, då blir det ofta det också.

Exempel på ickefungerande kommunikation mellan skola och hem

I jämlikhetens namn så skall jag väl även påvisa att alla våra kontakter med skolan inte alltid har varit likadana. Vi krävde ju utredning för vår äldsta dotter förra hösten när jag kom till föräldramötet och såg att läraren satt alla andra pulpeter i vackra rader, utom dotterns, som hon satt flera meter från de andra. Senare drog hon ribban ännu lägre genom att sätta alla och sitta i en halvmåne, men dotterns pulpet en bit ifrån. Mobbning? Nåja i alla fall, efter föräldramötet talade jag med läraren ifråga. Jag fick ett handskrivet brev i slutet av september. Den kursiva stilen är mina mellanstick och kommentarer, den feta stilen är lärarens ord: Hej, vi har kommit igång med skolarbetet och jag märkte på föräldramötet att ni oroar er för Millas skolgång där hemma. Därför vill jag komma med en liten "mellanrapport innan utvecklingsamtalet. Det största orosmomentet för Millas del just nu, är språk. Där har det förekommit svaga resultat, läxslarv och problem med koncentrationen. Kanske det är bäst att ni kontaktar språkläraren, hon vet bättre vad det handlar om. Hon kanske kan ge tips hur Milla kan förbättra sina resultat. Jag sade till Milla att hon kunde kolla läxorna med en kompis som är i samma språkgrupp. Redan vid dethär laget hade mina nackhår rest sig, för vi vet nog hur man förbättrar resultat. Men fastän Milla pluggade hårt i två veckor så kunde provet misslyckas totalt. Och jag satt bredvid och såg att hon med hjälp av dataprogrammet fick rätt, men skrev fel i provet.

I mina ämnen har det inte varit stora problem. I matematik har Milla presterat lite under sin tidigare nivå. Hon har haft ett par läxor slarvigt gjorda. Oftast brukar hon själv rätta till sådant och ber om hjälp då hon behöver. så jag tror det fixar sig (i riksomfattande mattetestet fick hon 49/80 poäng, 48 är gränsen för godkänt). Hon har fått hjälp av specialläraren någora gånger. Jag är inte orolig för Millas matematik ännu, men följer med läget Det är ju uppenbart att Milla har missat några sektioner i matteboken, då resultatet såg ut såhär. Men ingen plan om att repetera sattes in. I modersmål och biologi har Milla presterat mycket bra hittills och läxförhöret i religion kompenseras med att hon markerat på timmarna. Gymnastiska övningar kompenserar alltså prov, vad bra. Tag kontakt då ni oroar er. Men det var ju det vi gjorde! Och detta brev skulle vi nöja oss med... Läraren sa ju även att Milla bara behöver koncentrera sig lite bättre. Och kan hon inte det, ja då fanns det inget man kunde göra. Jag hoppas läraren snart går i pension. Hon är inte lämpad att lära varken NT eller NPF:are. Annars skulle jag knappt hälsa på läraren när jag ser henne på stan, men då hon ser så rädd ut varje gång kan jag inte låta bli.

Nåkkve Baldin

Nåkkve Baldin har slagit hammaren på spiken med denna artikel nedan. Just såhär tänker jag, och det är också energinivån man får hålla reda på med våra barn. Lotta Abrahamsson förespråkar grön tid, dvs dagar som ger energi istället för röda dagar, som tar energi. Denna vecka har vi haft dagar som har tagit Stellas all energi. Hon har inget kvar. Så veckoslutet skall vi tanka närhet, sköna aktiviteter och allmän lugn och ro. http://media.pedagogisktperspektiv.se/2010/09/artikel_13_utan_bensin_stannar_motorn.pdf

Högstadiet en fullträff hittills

Nätverksmötet avklarat för Millas del. Hon hatar dessa möten. Så de får mjölka ur henne svaren där. Men skolan hade enbart positiva kommentarer. De sa att ingen lärare hade några synpunkter på svårigheter utan allt går bra. Så ingen medicin sätts in, hon får fortsätta arbeta som förut. Om det uppkommer något så får vi ta kontakt, annars får hon leva sitt liv som hon vill. Utan kontakt med dessa experter. Nu skall jag lite skämma bort henne, för att hon arbetat så bra. För svårigheterna försvinner ju inte på en sommar, hon har bara hittat mer strategier. Och en stor grej är nog att hon inte längre har läraren hon hade på lågstadiet. Den människan kunde inte lära ens vanliga barn utan svårigheter.

Ekorrhjul eller NPF-hjul. Same, same, but different?

Människorna varnas för att fastna i ekorrhjulet, som även kallas livet. Man har så fullt upp så man har minst tre papperskalendrar och några även i mobilen. När man börjar resan in i Diagnosland så faller man från det ekorrhjulet. Man är tvungen att välja bort mycket av det som andra är tvungna att göra. T.ex. kan det vara besvärligare att få barnvakt, så av föräldrarna är det endast en som deltar och har med sig kanske något barn.

Man kan inte fylla kalendern med alltför mycket program, då barnen annars får energiförstoppning. Så man sållar bort Me&I-partyn, föräldramöten, kalas etc. Men det kan vara rätt skönt också. För en tid sedan ordnades picknick på skolan. Deltagarantal över 200 personer. Vi bor ju i en rätt liten stad, så man hade fått träffa en massa bekanta. Men sonen har speciellt svårt att äta på andra platser, och jag konstaterade att barnens energinivå inte räckte för detta. Tänkte att jag kan träffa folk vid andra tidpunkter och åkte istället till skogen med ungarna en timme. Jätteskönt för alla.

Barnen gillar mest att vara hemma och ta det lugnt under vardagarna när vi kommer hem. Vi kommer ju alla hem vid halv fyra, så vi hinner umgås. Ibland ligger vi alla på soffan, ibland sätter Simon och Stella igång en lek på övre våningen, vi gör läxor som ibland går snabbt (ibland inte), vi spelar Wii, bygger lego eller pysslar. Om det är bra väder är vi ute.

Så tempot på vardagen är inte så hektiskt som i alla familjer. Men redan en extra aktivitet kan rubba barnens balans och det blir väldigt hektiskt. Då skall man vara kolugn för att ro det i hamn. Ett besök till matbutiken för att köpa toapapper kan ibland bli en stötesten. Vill de inte komma med har man två alternativ: Man tar med dem och gör sig mentalt förberedd på utbrott i bilen, i butiken och hemma. Eller man torkar sig med tidningspapper.

Men sedan har man ju NPF-hjulet. Den man är tvungen att hoppa i då man kommer till diagnosland eller närmar sig dess gränser. NPF-hjulet innehåller alla terapier man skall skjutsa barnen till, alla ansökningar man skriver (för att få skoltaxi, handikappbidrag, assistent, hjälpmdel), alla blanketter man fyller i, alla frågeformulär.

Man måste hålla kontakt med (i mitt fall): två rektorer, eftispersonal, två lärare, två hälsosystrar, en förskolelärare, en personlig assistent och en gruppassistent, en psykiater, en sjuksköterska, en skolpsykolog, en ergo-terapeut, en talterapeut, speciallärare och andra personer som man har kontakt med på en mer kortvarig basis.

Förutom kontakterna per telefon och e-post och internet tillkommer sedan möten av olika slag. Det är nätverksmöten, elevvårdsmöten, terapiutvärderingsmöten, extra uppföljningsmöten, habiliteringsplansmöten, medicinutvärderingsmöten osv. Så på detta vis så kommer man nu upp till en massa måsten som man måste räcka till. Förutom de små ädelstenarna man har hemma.

Stella och bolltäcket

Nu känns det en aning mer förhoppningsfyllt för Stella. Jag har ju tänkt på hennes situation nonstop nu känns det som i över en månad och försökt få fram möjliga sätt att förbättra hennes vardag.

Igår kom hennes nya samtalskontakt hem till oss och träffade henne. De klickade direkt och Stella gillade henne jättemycket. Speciellt det att tjejen också tyckte att psalmer var deprimerande tyckte Stella var toppen. Nu skall hon komma nästa gång om 3 veckor, Stella sa att hon gärna skulle träffa henne varje vecka.

Med sig hade denna tjej ett bolltäcke. Vi har tidigare prövat ett kedjetäcke åt Simon, men den har alltid åkt tillbaka till terapicentret utan längre framgång. Men detta bolltäcket var underbart. Jag hoppades nästan att dottern inte skulle vilja ha den, så att jag skulle få sova med den. Den är jättetung, men när man har den på sig känns den som ett duntäcke. Trots att det blir rätt varmt med den på, så gick dottern och la sig med den. Och sov med den! Succé.

Jag passade också på att tala med dottern på eftermiddagen. Jag berättade om hur jag funderar på henne, hur vi som föräldrar vill hjälpa och sedan lite frågor om vad som hon tycker är besvärligt. Det som gör mig extra glad är att trots hennes inställning för sociala sammanhang, så älskar hon att gå till skolan. Det är otroligt viktigt. Musiktimmarna är inte hennes favorittimmar, just för att de ibland sjunger psalmer där och för att ljudnivån kanske är högre i det väldigt akustiska rummet. Jag hoppas att samtalskontakten tar upp med psykiatern att vi funderar på medicin mot ångesten. Och att allt detta skall medföra att Stella inte krashar denna höst.

Och som grädde på moset tog jag med Stella till simhallen för att simma innan läggdags. Hon har varit orolig för att hon inte simmar tillräckligt bra, då vi åker söderut på våren. Men hennes oro är helt obefogad. Hon simmar som en fisk. Hon var ju i simskola förra vintern. Men hon klagade på att de inte lärde henne simma, de lärde ju bara ut olika simstilar. Hmm, jag undrar om det kan ha något sammanhang?

Att ha diagnos betyder inte att man är diagnosen

dag svämmar mitt modershjärta över av lycka. Igår kväll hade ju förskolan föräldramöte. Jag kunde inte vara med (mannen borta på kurs). Eftersom sonen går om förskoleåret och har diagnoser, så bad tanterna mig ändå skriva ner något om sonen. Förra året talade jag ju på mötet om honom. Sagt och gjort, jag plitade ner två sidor och gav texten till tanterna. Idag när jag kom efter sonen så var han ute på gården med sin assistent. Hon tog mig åt sidan och berättade att de läst upp min text. Då hade en mamma bett om ordet (hon hade en dotter förra året i samma förskolegrupp som sonen och nu har hon sin andra dotter åter igen i samma grupp). Hon sa: "Min äldre dotter har ibland svårt att knyta kamratkontakter och är försiktig av sig. Men hon har sagt att denna pojke är jättejättetrevlig och var alltid mån om att alla skall ha det bra och behandlar andra väl". Vilken bekräftelse, och jag tror att hon tog kål på en massa fördomar med sitt uttalande. Och jag? Jag satt i bilen hela vägen hem och svalde tårar. Min fina pojk. Och nästa gång jag ser denna mamma tänker jag nog berätta hur mycket hennes ord betydde för mig.

Fungerande kommunikation mellan skolan och hemmet

Jag är bara tvungen att publicera en del av kommunikationen med Stellas lärarinna. Den visar hur vi tillsammans arbetar för Stellas bästa. Den visar även hurdant det borde vara för alla elever. Och att vi har varit lyckligt lottade som har fått just denna underbara, empatiska lärarinna till vår dotter. Jag har editerat i texten och tagit bort vissa delar. Men jag hoppas att det viktigaste kommer fram: Fungerande kommunikation! Lärarinnan skrev Har en tanke ide som jag gärna vill "bolla" med er föräldrar. Nytt för i höst är att Stella sitter och tuggar, suger på sitt hår. Ibland har hon flera hårstrån i munnen och ibland har hon ett löst hårstrå. Jag har försökt hjälpa Stella-> sluta med det. Men jag ser att hon har ett klart behov av att "pilla på något" Jag skulle så gärna vilja ha bort det innan det blir en grej som klasskamraterna tar fasta på. Vad tror ni om att ge en "stressboll" år Stella som hon istället skulle kunna sitta och klämma på när hon har behov av det. Jag vet att vi har "stressbollar" i skolan. Fundera på saken och så håller vi kontakten!

Jag svarade: Hej, du behöver inte kolla med oss. Du har lov att prova med allt som kan fungera. Stressboll låter bra, Timetimern vore också behövlig. Jag tycker Stella har det rätt bra, men märker igen att stressnivån höjs. Speciellt läseläxorna är svåra. Hon säger att bokstäverna hoppar. Har därför involverat skolpsykologen. Det vore bra att utesluta dyslexi i Stellas fall. Hon lär sig läseläxor utantill och så gissar hon friskt när hon läser. En annan person skall även träffa Stella och så skall vi fundera hur vi skall gå vidare. Ridterapin tog ju slut, men hon har börjat rida på vanligt stall. Hon har panik och ångest för alla sociala evenemang, har så svårt för om någon rör vid henne. Om ni kommer att besöka kyrkan, så kommer vi att ha henne borta då. Hon får sedan komma till kyrkan när hon åter klarar det. Och ljuden är svåra för henne. Blev arg på mig själv när jag glömde ta hörlurarna till ett ljudligt evenemang åt henne. Så anpassningen och medicinen hjälper henne massor, men ännu finns det saker kvar att fundera på. Tack för att du engagerar dig.

Lärarinnan svarade: Idag har Stella fått en stressboll. Hon använde den flitigt. Jag förklarade varför jag gav henne bollen. Jag tror att den kan vara till nytta för henne. Vi får följa med och utvärdera. Jätte bra att du har involverat den andra personen och psykologen. Märkte ifjol att Stella gissar rätt så mycket. Men det är svårt att lägga fingret på eventuella läs-och skrivsvårigheter i åk 1. Mycket bra att vi får en utredning så att Stella får bästa möjliga hjälp i fall det visar sig att det finns svårigheter av något slag. Det finns så mycket bra hjälp och stöd för barn med läs-och skrivsvårigheter. den här veckan börjar vår nya speciallärare jobba med oss tvåor. Ett samarbete med henne går lätt och smidigt. Jag tycker absolut att Stella inte ska komma med till kyrkan när det besöket blir aktuellt. Nästa vecka klarnar det när besöket blir av, jag meddelar dej och vi fixar det. Jag har jagat en Timetimer i vårt hus men inte hittat en som inte används. Kan Stella ta med sin egen tills vi får en till skolan eller behövs den hemma under skoldagen ? Om du läser dethär meddelandet i dag måndag får du gärna skicka med klockan i morgon, för vi har matteprov. Vi håller kontakten och jobbar för Stellas bästa! Skulle det vara på sin plats med ett konsultationsbesök av verksamhetsterapeuten? Så att vi skalar av i god tid före Stella blir för stressad. Vi går ju hela tiden mot mörkare och tyngre tider.... jag tycker att det är fint om vi skulle kunna mota Olle i grind så mycket vi kan. Vi håller kontakten!

Jag svarade: Hej, jag skickar med vår Timetimer.

Lärarinnan svarade: Hej! Fint att vi får låna Timetimer. Vi beställer en till skolan! All handledning som vi kan få i skolan tar vi med tacksamhet emot! Vi hörs och ses!

Jag svarade: Talade med verksamhetsterapeuten. Våra konsultationer är egentligen avslutade, tiden gick ut 30.6. Men jag skall tala med staden om vi kan använda dem ändå, eftersom de var beviljade. Terapeuten funderade om tuggummi också kunde användas istället för stressbollen. Terapeutenvar även lite kritisk till om hennes insats kan hjälpa Stella tillräckligt. Så jag skall tala med psykiatern igen, om Stella skulle behöva medicin mot ångesten och paniken. Hon har ju haft detta innan ADHD-medicinen, så det är inget som kommit med medicineringen.

Sedan har det uppstått på olika håll lite frågor kring om Stella kunde ha asperger eller symptom liknande den, förutom ADHD:n. Så nu håller jag på med funderingarna om man även borde kolla upp det. Simon och Milla mår bra, och jag skulle vilja att även Stella skulle må det. Igår var det svårt med matteläxan. Tog närmare en timme. Då fick jag lösa det så att vi satt vid vårt Legobord och plockade med lego. Jag frågade, hon räknade och jag skrev sedan upp svaren. Speciellt subtraktion fick henne att slå bakut. Hon har även fått för sig att hon inte kan/får använda fingrarna. Vill inte misslyckas. Matten har ju för henne varit det som hon varit bra på, så jag vill gärna fortsätta på att förstärka hennes egenbild. För hon kan matten, bara hon tillåter sig själv att räkna.

Lärarinnan skrev: Hej! Vi ska göra vårt yttersta så att Stellas matteintresse håller i sig. DET ÄR INTE FÖRBJUDET ATT ANVÄNDA FINGRARNA! Allt konkret material är tillåtet. Nästa gång läxan börjar dra ut på tiden eller känns jobbig...avbryter ni. Du ska veta att vi jobbar med grunderna i skolan och det räcker.Stella behöver inte stressa därhemma. Det blir ju ett stressmoment för henne. Orken är slut efter en krävande skoldag. Matteprovet gick som en dans! Provet kommer hem i morgon. Vi behöver säkert skala bort det vi kan för Stellas del och då tänker jag på hemuppgifterna. Då undviker vi att Stella misslyckas! Varje misslyckande knäcker Stella! Stressbollen har fungerat bra! Hon använder den flitigt. Jag skulle gärna se att Stella fortsätter att använda den en tid framåt i alla fall. Sedan får vi utvärdera och se hur vi går vidare. Tänker boka in ett elevvårdsmöte om några veckor precis som ifjol. Det är ett forum där vi alla tillsammans kan fundera på Stellas bästa. Jag skickar inbjudan så fort jag har ett datum. Vi håller kontakten!

Jag skrev: Du gör mig tårögd med din omtanke. Tack. Igår var en av höjdpunkterna i Stellas läsande. Hon läste 5 sidor, gissade inte mycket, och var jätteduktig. Förutsättningarna var inte de bästa men ibland så funkar det! Sedan läste jag min del som godnattsaga åt henne. Jag går efter magkänslan med läxorna. Meddelar dig om vi inte klarar av att slutföra eller att det börjar bli värre med dem.

Brev och blanketter

Denna vecka har jag fått fatta pennan istället för datorn och skriva lite igen. Det första brevet gick till skoltaxins chaufför. Han är ny för i år. Simon och Stella åker med honom till förskolan och skolan. För någon dag sedan trängde sig Stella före Simon i kön till taxin (tornadovarning). Sedan tog hon platsen som Simon ville ha. Simon blev galen. Stella slog honom. Vilket resulterade i att han lämnade taxin gråtande och vägrade åka med. Under tiden gapade chauffören om vad de höll på med, suckade och fnös.

Förra året hade vi inga sådana konflikter. Chauffören reserverade två platser direkt bakom honom då våra barn stiger på sist. De blev visade platserna, inga problem. Så i brevet påminde ja chauffören om varför barnen åker taxi, fast vi inte har lång väg till skolan. Och föreslog att han skulle reservera platserna som de gjorde förra året.

Förskolan har påmint oss många gånger om att fylla i blanketten om småbarnsfostran. Det är en blankett som alla fyller i varje år. Man beskriver sitt barn, personlighet, vad man vill att förskolan skall fokusera på osv. Jag förstår att vaniga fyller i den, men om Simon finns det hyllmeter med dokumentation om i förskolan vid dethär laget. Så pappan och jag har inte haft lust att fylla i den. Förra året tror jag vi slapp undan, men nu tog jag mig i kragen och fyllde i den.

Sedan bad de mig skriva en beskrivning om sonen till föräldramötet, då jag inte kunde vara med och berätta själv. Jag skrev ett kort brev, där jag lyfte fram hans styrkor, svårigheter och hjälpmedel. Nu är jag nyfiken på att höra hur det gick igår och om någon kommenterade skrivelsen.

En chaufför utöver det vanliga

Simon åker ju med en och samma chaufför till och från verksamhetsterapin. Det är en trygghetsfråga och fungerar jättebra. Den enda nackdelen är att vi måste betala alla kostnader för taxin, som vi får tillbaka retroaktivt. Simon är dyr i drift :) Hans taxikostnader har u nått maximigräns, så vi behöver inte betala ens en andel. Men i och med att taxifirman inte har avtal med FPA, så måste man göra såhär. Vilket är lite tokigt, då jag vet att chauffören kör nio andra barn på likadant sätt som staten ersätter. Och vi är så tacksamma för denna service såklart. Underlättar enormt då vi inte längre behöver skjutsa honom dit som vi gjorde under två års tid. Det är ett extra plus att chauffören är alltid vänlig med Simon, och om det har gått bra i terapin samt under färden, så har han alltid en slickepinne eller glass till hands på hemvägen. Nu igår skickade chauffören ett sms där han frågade när Simon har födelsedag. Så tydligen uppmärksammar han även den dagen på något sätt. Verkligen gulligt och utöver det vanliga.