Wednesday 31 August 2011

Sonen har blivit bjuden på kalas

Det är extra roligt när barnen får inbjudan till kalas, då det är så viktigt för dem. Sonen fick idag en sådan inbjudan. Men nu kan jag inte berätta om det åt honom än. För kalaset innebär att barnen åker med förbindelsebåt ut till en ö och antagligen tillbringar mycket tid med att springa i skogen etc. Faromomenten är alltså många, speciellt för min lilla spelevink som på en båt eller brygga är en av de starkaste kandidaterna att falla i sjön.
Nu ska jag alltså ringa pojkens mamma och höra mig för om hur många vuxna som är med, och om de kan titta efter vår son speciellt mycket. En möjlighet är också att pappa följer med, men han hade annat program den dagen. Och jag kan ju inte ta med systern också och åka ut. Då gör jag inte annat under de timmarna än springer åt olika håll. Vi får väl se vad mamman säger när jag ringer henne.

Tuesday 30 August 2011

Personliga assistenten gör pojkens förskola lättare

Det är underbart att följa med den utveckling som sonen visar just nu. Personliga assistenten gör att jag inte behöver oroa mig att det blir konflikter och utbrott så att det blir stora problem för sonen. De har inrett en mjuk hörna med madrasser, dynor och täcken där han kan ligga med assistenten efter lunch och läsa eller prata och bara varva ner. Bara en sådan sak hade varit omöjlig utan extra resurs.
Sonen kan även avsluta sina lekar i lugn och ro, och sedan klä på sig för att gå ut utan stoj och stim i kapprummet. Han får göra det ensam med assistenten, som gör all skillnad i världen.
Sonen ville hemma planera en trädkoja, så jag sa att han kan ju rita hur han vill ha det. Vilken teckning det blev. Massor med detaljer, ett rum var bl.a. inrett som terapirummet i ergoterapin :-) Han och systern hade separata rum i kojan, och han hade t.o.m. funderat ut olika sätt att öppna dörren beroende på människans längd. Detta kan jag säga att han inte hade klarat av innan att strukturera en planering på denna detaljerade nivå.
Skall se om jag klarar av att skanna bilden hit, då det visar hans fina arbete.

Nu när jag har följt även förstaklassarens liv kan jag bara avsluta med, att sonen nog kommer att behöva sin personliga assistent även i skolan. Så det finns på min lista över saker, som jag skall arbeta för nästa vår. Och då få igenom min önskan att samma assistent följer med honom dit.

Sunday 28 August 2011

Förstaklassaren gillar skolan

Tjejen är nöjd med sin skola, klass och lärare. Hon tycker att det är skönare i skolan, än i förskolan, för att det är mindre regler. Vad jag tror att hon menar är att man inte är så efterpassad som man är i dagvården. Ingen som hela tiden är och förmanar, man har mer ansvar.
Och det verkar hon tycka om. Hon har lekt med flera på rasterna. Läraren har mailat och sagt att allt har gått jättebra.
Men man märker nog att skolstarten tar på. T.ex. har hon varit lite explosiv, när vi skall göra läxan tillsammans. Man får som mamma trippa som på en minbana och undvika minorna. Men själva uppgifterna tycker hon är lätta och går som en dans.
Läraren har lagt ut en blogg, där man kan följa livet i klassen. Dessutom får de som fyller år välja en låt som läggs ut där. Min dotter fyller först 2012, men hon sitter redan nu och funderar vilken låt hon skall välja.

Friday 19 August 2011

Fredagen är solig

Imorse var taxin så tidig, så när vi kom ut stannade han precis vid vägskälet. Han hade reserverat två platser för barnen precis som vi kommit överens om. Jag hann tyvärr inte hojta åt honom att han även skulle plocka upp grannens barn vid samma hållplats. Så han åkte iväg och efter en stund kom grannens gäng gående. Så chaffisen får lite latläxa med att hålla koll på sina listor.
Sedan hade han kört sonen först till förskolan, så att han inte behöver åka ensam i bilen sista biten. Tummen upp för det. Och då blir det mindre tid för dottern att stå på skolgården innan timmen börjar.

Nu är det min sista lediga dag, och jag skall njuta av solen. Och snart kommer ju barnen hem igen, då äldsta slutar redan vid tolv på fredagar.

Thursday 18 August 2011

Ny chaufför

Staden vågade inte ha den gamla chauffören kvar (kanske de var rädda att jag skulle slita honom i bitar) så imorse möttes vi av en kompetent, erfaren chaufför.

Han talade svenska, fast det inte var hans modersmål. Han lärde sig barnens namn, och kontrollerade detta när han släppte av dem.
Sonen blir ju hysterisk om han inte får sitta bredvid sin syster, så chauffören lovade att han reserverar två platser direkt bakom honom varje morgon.
Om sonen har svårt att sitta ensam sista biten så sa han även att han kan köra till förskolan först men jag tror inte det blir ett problem.

Så nu rullar det på som det ska. Vad skönt. Varje morgon för vi barnen till taxin, så ifall denna chaufför inte är och kör, så kan vi åka med igen och se att det börjar fungera. Men han skall nu köra taxin framöver.

Wednesday 17 August 2011

Skolan och förskolan är toppen

Men skoltaxifiaskot har fått mig att glömma att rapportera om skolans och förskolans start. Dottern hade haft en toppendag i skolan och eftis. Läraren och assistenten där verkar bra och kompetenta. Hon hade lekt med sina vänner på rasterna, och gjorde läxan så lätt igår.

Sonens förskola hade igår varit lite upp och ner, men glad var han när han kom hem igår.

Så jag kan ju säga att bara taxieländet börjar fungera, så kan jag pusta ut lite och njuta av att allt rullar på :D

Skoltaxi, dag 2

Imorse gick jag åter med barnen till vägskälet för att vänta på taxin. Och det var åter igen samma chaufför, som bara kan tala med mig eftersom han inte kan svenska.
Denna gång talade han inte i telefon och kom ihåg vart barnen skulle. Sonen tänkte få utbrott när han märkte att han inte skulle få sitta med sin syster. Men jag fick en annan att byta plats, så det ordnade sig. Jag åkte efter taxin till skolan. Idag var inte längre skolgångsbiträden på plats för att ta emot taxin, men dottern klarade det bra och jag var ju med.
Sedan åkte jag till förskolan. Ingen son och taxi syntes till, så jag gick in på avdelningen för att vänta. Då kommer sonen ensam in genom dörren.
Det visar sig att taxin BÅDE igår och idag lämnat av sonen på en parkeringsplats 200 meter från avdelningen och åkt iväg!!!!
Min son är 5 år, har ADHD plus andra svårigheter i utvecklingen, har personlig assistent och jag kan inte lämna honom ensamm ens på vår hemgård. Denna pojke släppte chauffören av taxin åt sitt eget öde.
Nu var ju sonen otroligt duktig som genast sprang till förskolan båda dagarna, men han hade kunnat springa åt andra hållet, ut på gatan där alla hämtar sina barn till skolan och daghemmet.
Förskolan har inte gjort något galet, de väntade ju på min son utanför deras dörr. Hade taxin bara kört dit så hade allt gått som smort.

När jag fick denna information åkte jag raka vägen till stadshuset och skoltaxiansvariga. Jag talade om att såhär kan det inte gå till. Taxibolaget säger att det är en vikarie som kör denna vecka. Så vi måste följa upp detta även nästa vecka.

Imorgon åker jag med i taxin, för en gång till åker inte min son ensam dit.

Tuesday 16 August 2011

Skoltaxin

Jag har ju hört många historier och kommentarer om skoltaxin, och idag fick jag bekanta mig med den "verksamheten". Skoltaxin kördes av en man som inte kunde svenska. Han talade i mobilen. Jag gick till min bil, men gick tillbaka då taxin inte startade. Då avbröt han samtalet så mycket att han frågade" Vart skall dessa köras?" Jag sa skolans och förskolans namn. Då visste han inte var förskolan låg! Han hade en PAPPERSKARTA på golvet.
Jag körde efter taxin med en stor klump i halsen. Han försökte släppa av min förstaklassare två gånger utanför HÖGstadiet. Till sist kom han till rätt skola. Jag tog emot min förstaklassare och försökte förklara åt chauffören hur han skulle köra till förskolan. Och iväg för denna man med min 5-åring utan gemensamt språk! Jag förstod inte ens i min chock att jag kunde ha tagit ut min son ur taxin och kört honom själv.

Jag var i upplösningstillstånd när jag eskorterade min dotter till skolklassen. När allt var klart där måste jag köra i racerfart till förskolan för att kolla att min son kommit fram. Och det hade han, och han hade varit så stolt och kavat. Så det var mamma som fick bära oron idag. Men får det gå till på detta vis?

Monday 15 August 2011

Nervös

Ja, alltså barnen är inte ett dugg nervösa inför skolstarten, närmast förväntansfulla. Det är jag som är nervös, otroligt nervös. Fastän jag tror att allt kommer att gå bra, men ändå. Det är ju inte alla dagar som ens barn börjar i första klass.

Förra gången det hände att mitt barn började skolan så var syskonen så små, så jag hade liksom inte orken att stressa upp mig. Jag hade inte sovit på 8 månader vid det laget. Jag skickade henne till skolan med min pappa och hoppades allt skulle gå bra. Och det gjorde det ju.

Men nu är det en helt annan femma känns det som. Och än värre blir det nästa år när lillingen skall börja i skolan. O vilken pinsam morsa jag har blivit. Bäst jag går och lägger mig snart, så jag orkar upp imorgon i tid. Det kan ju hända att barnen har en tuff morgon, trots eller tack vare sin förväntan.

Friday 12 August 2011

Kommunikationsträning

Sonen är ju väldigt förtjust i mat och vill helst äta hela tiden. Jag tyckte då att han skulle lära sig att fråga om lov innan han tar något från kylskåpet. Satt upp en bild på kylskåpet som skall påminna honom om detta. Efter en stund kommer han mycket riktigt och frågar om han får öppna kylskåpet. Jag svarar nej, då vi skall äta middag om en halvtimme. Han börjar storgråta: "Men jag frågade ju". O lilla vän, jag är så stolt över dig för det. Men jag tror att jag måste lära dig följande steg, och det är att du kan få ett Ja eller Nej på den frågan.

Idag var vi ute och gick. Tjejerna sprang före, och sonen klagade över att han inte hann med. Då sa jag att flickorna har lite spring i benen. Nej, sa sonen, det är ju jag som har spring i benen. Det (springet) har fastnat där. Hur härliga kommentarer man kan få när man minst anar det. :D

Wednesday 10 August 2011

Vi har fått en frisk son-igen

Kromosomtesterna visade inga avvikelser, så sonen är frisk. Han har sina svårigheter, men han kommer att lära sig allt viktigt, i sin egen takt.

Mitt hjärta är så tacksamt just nu.

Tuesday 9 August 2011

Vilket möte! Jag är kär.

Man är så van vid dethär laget, att man får strida för sina barns rättigheter och rätt stöd. Så man blir nästan perplex när man möter förståelse och samarbetsvilja.

Jag har idag haft möte med min dotters kommande lärarinna och rektorn för skolan. Lärarinnan är underbar. När lärarinnan försynt funderade om de kunde ordna med en mjuk och lugn hörna i klassen för dottern för de stunder som hon behöver varva ner, började jag nästan gråta av lycka.
Allt jag sa skrev de ner så pennan rykte och kom med många bra synpunkter. De sa att jag kom med så mycket information, att skolan säkert kommer att gå jättebra för vår mellandotter. Och det tror jag med. Lärarinnan lovade ha aktiv korrespondens via mail med oss. T.om informera om de dagar som dottern haft det jobbigt, så att vi kan hämta henne tidigare från eftis.

I klassen kommer det att vara två vuxna vid alla tider. Eftis ligger två klassrum från dotterns klass. I eftis finns 5 vuxna på 30 barn.

O vad glad jag är. Och jag tror dottern kommer att jubla när hon hör att en flicka som hon tidigare har lekt med kommer att gå i samma klass. Samt en annan som hon gått i förskolan med samtidigt.

Monday 8 August 2011

Staten bekostar sonens terapier

Tidigare var det kommunen som stod för fiolerna, men nu fick vi ansöka av staten att de skall bekosta sonens tal- och verksamhetsterapi.

Idag kom beslutet för höstterminen och de beviljade allt. Sedan skall jag ju ansöka om handikappbidraget igen före årsskiftet och sedan tittar de på terapiernas beviljande igen. Man blir i alla fall inte sysslolös.

Men idag skall vi fira med blåbärspaj. Sonen har fått träffa sin nya assistent idag, och jag väntar med spänning hur det har gått. Nästa vecka börjar ju förskolan.

Sunday 7 August 2011

Nu får jag äntligen läsa godnattsaga till mina barn

En av de saker som jag har sörjt har haft att göra med att läsa godnattsagor till barnen. Alla är ju så rörande överens hur bra det är att man läser för barnet, och att det hjälper barnet i skolan senare.
Så redan innan jag fick barn kunde jag se framför mig hur jag skulle sitta i den stora vita fåtöljen och läsa för mina barn varje kväll.
Barnen kom och det blev inte riktigt så. Den äldsta ville inte höra några sagor, och när hon ville det så hade vi en baby i huset. Så hon fick lyssna på sagor på dvd istället.

Mest har det ändå handlat om att sonen inte kan fokusera och sitta stilla för att lyssna på en saga. Men nu plötsligt insåg jag att jag läser för mina barn igen. Men inte i den vita stolen, utan på min dotters säng. De ligger i sina sängar. Sonen bläddrar i böcker och jag läser för dottern, som orkar lyssna. Sonen lyssnar med halvt öra, kanske han en dag lyssnar mer.

Detta är en sådan stor grej att den fyller mitt hjärta, så jag nästan befinner mig i vakuum. Den tar andan ur mig, på ett bra sätt. Och kanske vi en dag sitter och läser sagor i den vita fåtöljen, som faktisk redan är omklädd och är numera blå. Men då tror jag nästan det är dottern som läser för mig <3

Wednesday 3 August 2011

Konsolspel som hjälpmedel vid ADHD

Jag börjar snart tycka att de kunde bekosta vårt nya konsolspel som hjälpmedel, för en så stor succé har den blivit.
Dels lär sonen sig balans och rör sig med den, men dottern kom på det bästa med spelen.

Hon kom till mig och sa, att "Kan jag snälla mamma få spela fäktning när jag blir arg, så slår jag inte någon på riktigt?" Vilken underbar och smart dotter jag har, som själv söker strategier för att förbättra sin egen impulskontroll. Och få utlopp för sin aggressivitet med hjälp av fäktningsspelet, där hon får banka skiten ur motståndaren.

Sonens saker rullar på

Nu fick jag veta att en möjlig assistent varit på arbetsintervju igår. O, jag hoppas den personen är bra och får arbetet som sonens personliga assistent. Dessutom var hans förskolefröken också glad över att de skulle anställa assistenten på fulltid, fast sonen behöver endast halvtid. Då får de hjälp av assistenten med annat när sonen inte är där.

Sonens hörsel är rätt dålig pga limöra, och nu skall han åter få nya tuber i september. Skönt att ha fått tiden angiven för det. Fast jag inte gillar tanken att han skall sövas för femte gången.

Sonens kromosomtestsvar skall komma nästa vecka. Jag börjar ha lite fjärilar i magen om detta, men varför vet jag inte. Jag vet inte ens vilket svar jag vill ha. Det att han har en kromosomstörning, eller att han inte har det. Lite osorterat i hjärnkontoret just nu verkar det som. ;D

Han väntar annars väldigt på att förskolan skall börja. Varje dag vill han att det skall vara dagen D. Men han får ge sig till tåls en vecka till.

Tuesday 2 August 2011

Assistentbehov

Sonen skulle ha behövt personlig assistent sedan han började dagis, men nu verkar det som han äntligen skulle få en i förskolan (bättre sent än aldrig, right?). Men inget är klart än och förskolan startar om två veckor.
Jag hoppas verkligen att de kan namnge personen (och att den personen har erfarenhet av NPF) så snart som möjligt, då sonen alltid är på sin vakt mot nya personer. Det tar tid att få samarbetet att fungera. Man måste dessutom känna lilleman bra, för att kunna förutspå reaktioner och följder av händelser med honom. Annars går första tiden till eftersläckning istället för förebyggande arbete.

Med skoltaxin hade vi tur. Samma taxi alla morgnar samma tid, och systern åker med i samma taxi. Kan inte bli bättre. Dessutom plockas de upp 10 meter från vårt hus. Suveränt.