Sonen skulle ha behövt personlig assistent sedan han började dagis, men nu verkar det som han äntligen skulle få en i förskolan (bättre sent än aldrig, right?). Men inget är klart än och förskolan startar om två veckor.
Jag hoppas verkligen att de kan namnge personen (och att den personen har erfarenhet av NPF) så snart som möjligt, då sonen alltid är på sin vakt mot nya personer. Det tar tid att få samarbetet att fungera. Man måste dessutom känna lilleman bra, för att kunna förutspå reaktioner och följder av händelser med honom. Annars går första tiden till eftersläckning istället för förebyggande arbete.
Med skoltaxin hade vi tur. Samma taxi alla morgnar samma tid, och systern åker med i samma taxi. Kan inte bli bättre. Dessutom plockas de upp 10 meter från vårt hus. Suveränt.
No comments:
Post a Comment