En av de saker som jag har sörjt har haft att göra med att läsa godnattsagor till barnen. Alla är ju så rörande överens hur bra det är att man läser för barnet, och att det hjälper barnet i skolan senare.
Så redan innan jag fick barn kunde jag se framför mig hur jag skulle sitta i den stora vita fåtöljen och läsa för mina barn varje kväll.
Barnen kom och det blev inte riktigt så. Den äldsta ville inte höra några sagor, och när hon ville det så hade vi en baby i huset. Så hon fick lyssna på sagor på dvd istället.
Mest har det ändå handlat om att sonen inte kan fokusera och sitta stilla för att lyssna på en saga. Men nu plötsligt insåg jag att jag läser för mina barn igen. Men inte i den vita stolen, utan på min dotters säng. De ligger i sina sängar. Sonen bläddrar i böcker och jag läser för dottern, som orkar lyssna. Sonen lyssnar med halvt öra, kanske han en dag lyssnar mer.
Detta är en sådan stor grej att den fyller mitt hjärta, så jag nästan befinner mig i vakuum. Den tar andan ur mig, på ett bra sätt. Och kanske vi en dag sitter och läser sagor i den vita fåtöljen, som faktisk redan är omklädd och är numera blå. Men då tror jag nästan det är dottern som läser för mig <3
Framsteg framsteg framsteg Amazing!!!
ReplyDelete//minks