Först är känslan TGIF - Thank God it´s Friday. Sedan sköljer känslan över en, då betyder det ju två dagar ensam med barnen. Denna helg har vi program båda dagarna, så det kanske inte blir en så stor utmaning. Hoppas jag.
Men nog är det ensamt utan min man dessa veckor. Saknar honom, hans sällskap, stöd och hjälpen. Blir så ensam med alla tankar, allt konkret arbete och uppläggningen av hemsysslorna.
Barnen är dock underbara, och jag känner att vårt liv är mycket bättre nu. Jag känner att jag har kontroll över situationen. Jag ser framåt, och kan lägga upp planer hur barnens framtid skall se så ljus ut som möjligt. Jag är medveten om alla eventuella hinder och har nästan anammat följande riktlinje: ”Si vis pacem, para bellum” (om du vill fred rusta dig för krig) Om jag är väl förberedd, kan ingen överrumpla mig och vi får den hjälp vi behöver.
Så jag är taggad och redo. Bring it on, vi skall vinna striderna och ta hem dethär.
No comments:
Post a Comment