Jag vet inte hur länge jag skall fortsätta att slå mitt huvud i väggen? Hur länge skall det ta innan jag godkänner mina barns diagnoser till 100% och slutar utsätta dem (och mig) för aktiviteter vi inte klarar av?
Idag fick jag den briljanta idén att ta barnen först till McDonalds, sedan lite shopping innan maten skulle inhandlas.
Suck.
Sedan blir jag den mamman jag inte vill vara. Som hamnar höja rösten, stå och hålla en sprattlande unge medan jag försöker fånga den andra, bära ut en skrikande unge från butiken, bli den som får en crocs rakt i nyllet, försöka rida ut utbrott på en parkering osv.
Så nu är alla tre barnen arga på mig, och inte är jag väl den gladaste i hela universum. Känner mig bara allmänt misslyckad. Dumma idiot, som inte kan inse att shopping inte när något jag skall göra med dessa tre, och speciellt inte ensam.
Stor kram till dig, ja du, där hamnar vi väl alla titt som tätt eller då o då.
ReplyDeleteJust nu har vi ju valmöjligheterna på ett annat sätt när båda är hemma. A kör i övrigt bara med NEJ NEJ NEJ just nu så det händer mest ingenting här :(
//M