Monday 18 March 2013

Från intensifierat stöd till särskilt stöd

Har avklarat stormötet om Simons skolstart i höst. Medverkande var: hans läkare, sjuksköterskan, barnträdgårdsläraren, hans personliga assistent, föreståndaren för hans förskola (hon sa annars inte ett ord på mötet), ergoterapeuten, talterapeuten, talterapeutens kommande vikarie, specialbarnträdgårdsläraren, kommande skolans rektor, skolans kurator och jag. Så det var inget litet gäng som satt och diskuterade Simon. Jag hade blivit förvarnad att mötet kan bli tufft. Och det var ju mycket nytt som kom fram. Simon har hittills haft intesifierat stöd. Efter ytterligare pedagogiska bedömningar har man kommit fram till att han behöver särskilt stöd. Han klarar inte av att jobba eller äta med stor grupp. Behöver assistent vid sin sida hela tiden. Har fortfarande svårt med diverse som övergångar, motgångar, för mycket intryck, att orka med det andra gör i samma takt. Så till sist konstaterade rektorn att han nog skall skrivas in i den lilla klassen, för att garanteras tillräcklig hjälp. Detta betyder väl specialklass sådär i allmänt tal. Han behöver sin assistent både i skolan och eftisverksamheten. Nu får vi bara hålla tummar och tår, att rektorn hittar de pengar som behövs för att anställa hans assistent på heltid. Hon är ju redo att följa med honom till skolvärlden. Läkaren skulle skriva intyg för 10 handledningsbesök för ergoterapeuten för höstterminen. I maj ordnas överföringsmöte med skolan. Simon skall också då bekanta sig med skolan extra många gånger. Var är klassen, var äter han, var är toaletten? Sådana saker. Nu sitter jag och smälter detta. Härliga, glada Simon, som nu skall klara av skolvärlden. Den skall vara redo för honom i augusti, men är han redo för den? Kommer de andra barnen att stämpla honom för att han behöver mer hjälp i skolarbetet och måste börja skolgången i den anpassade verksamheten med individuell skolplan? Jag hoppas innerligt att allt skall bli bra för honom. Vi alla vuxna runt honom har ju gjort allt vi kan för att förbereda honom för detta. Å mitt barn, jag är samtidigt glad över att de andra har kunnat bena ut dina behov och svårigheter, men samtidigt är jag ju ledsen över att de största frågetecknen i din skolgång inte är vilken skolväska du vill välja eller vem som kommer att gå på din klass.

No comments:

Post a Comment