Igår kväll ringde neurologen. Det är hon som skall skriva rehabiliteringsplanen åt sonen för 2012 och rekommendera att terapierna fortsätter.
Hon ställde lite frågor om sonens styrkor, svagheter, hur han utvecklats mm. Sedan frågade hon vilka mål vi skall sätta för terapierna. Hur skall jag veta det? Vad är över huvudtaget möjligt att uppnå? Skall jag svara, att målet är att sonen blir som alla andra och klarar sig utan assistent? Nej, det kan jag ju inte för det är inte realistiskt. Nåja, jag minns inte ens vad jag svarade till sist, för jag tyckte att det var omöjligt att svara på den frågan.
Sedan lovade neurologen att skicka Conners formulär till oss och förskolan. Vi skall fylla i dem, och sedan i början av nästa år skall även sonen få pröva på medicinering. Det skall bli så spännande, för jag känner på något sätt att jag då äntligen skall få träffa min son och få veta vad han egentligen tänker och känner.
Tidigare igår talade jag även med sonens ergoterapeut. Tillsammans med henne kom vi nog fram till att det vore det bästa om sonen skulle gå om förskolan. Han är inte mogen för skolan, han är nästan ett år yngre än de andra som går där nu, han kommer att ha terapier två gånger i veckan, han behöver få leka och få bra självförtroende i trygg miljö.
Jag hoppas och tror att det är rätt beslut.
No comments:
Post a Comment