Sonen har blivit bjuden på kalas

Det är extra roligt när barnen får inbjudan till kalas, då det är så viktigt för dem. Sonen fick idag en sådan inbjudan. Men nu kan jag inte berätta om det åt honom än. För kalaset innebär att barnen åker med förbindelsebåt ut till en ö och antagligen tillbringar mycket tid med att springa i skogen etc. Faromomenten är alltså många, speciellt för min lilla spelevink som på en båt eller brygga är en av de starkaste kandidaterna att falla i sjön.
Nu ska jag alltså ringa pojkens mamma och höra mig för om hur många vuxna som är med, och om de kan titta efter vår son speciellt mycket. En möjlighet är också att pappa följer med, men han hade annat program den dagen. Och jag kan ju inte ta med systern också och åka ut. Då gör jag inte annat under de timmarna än springer åt olika håll. Vi får väl se vad mamman säger när jag ringer henne.

Personliga assistenten gör pojkens förskola lättare

Det är underbart att följa med den utveckling som sonen visar just nu. Personliga assistenten gör att jag inte behöver oroa mig att det blir konflikter och utbrott så att det blir stora problem för sonen. De har inrett en mjuk hörna med madrasser, dynor och täcken där han kan ligga med assistenten efter lunch och läsa eller prata och bara varva ner. Bara en sådan sak hade varit omöjlig utan extra resurs.
Sonen kan även avsluta sina lekar i lugn och ro, och sedan klä på sig för att gå ut utan stoj och stim i kapprummet. Han får göra det ensam med assistenten, som gör all skillnad i världen.
Sonen ville hemma planera en trädkoja, så jag sa att han kan ju rita hur han vill ha det. Vilken teckning det blev. Massor med detaljer, ett rum var bl.a. inrett som terapirummet i ergoterapin :-) Han och systern hade separata rum i kojan, och han hade t.o.m. funderat ut olika sätt att öppna dörren beroende på människans längd. Detta kan jag säga att han inte hade klarat av innan att strukturera en planering på denna detaljerade nivå.
Skall se om jag klarar av att skanna bilden hit, då det visar hans fina arbete.

Nu när jag har följt även förstaklassarens liv kan jag bara avsluta med, att sonen nog kommer att behöva sin personliga assistent även i skolan. Så det finns på min lista över saker, som jag skall arbeta för nästa vår. Och då få igenom min önskan att samma assistent följer med honom dit.

Förstaklassaren gillar skolan

Tjejen är nöjd med sin skola, klass och lärare. Hon tycker att det är skönare i skolan, än i förskolan, för att det är mindre regler. Vad jag tror att hon menar är att man inte är så efterpassad som man är i dagvården. Ingen som hela tiden är och förmanar, man har mer ansvar.
Och det verkar hon tycka om. Hon har lekt med flera på rasterna. Läraren har mailat och sagt att allt har gått jättebra.
Men man märker nog att skolstarten tar på. T.ex. har hon varit lite explosiv, när vi skall göra läxan tillsammans. Man får som mamma trippa som på en minbana och undvika minorna. Men själva uppgifterna tycker hon är lätta och går som en dans.
Läraren har lagt ut en blogg, där man kan följa livet i klassen. Dessutom får de som fyller år välja en låt som läggs ut där. Min dotter fyller först 2012, men hon sitter redan nu och funderar vilken låt hon skall välja.

Fredagen är solig

Imorse var taxin så tidig, så när vi kom ut stannade han precis vid vägskälet. Han hade reserverat två platser för barnen precis som vi kommit överens om. Jag hann tyvärr inte hojta åt honom att han även skulle plocka upp grannens barn vid samma hållplats. Så han åkte iväg och efter en stund kom grannens gäng gående. Så chaffisen får lite latläxa med att hålla koll på sina listor.
Sedan hade han kört sonen först till förskolan, så att han inte behöver åka ensam i bilen sista biten. Tummen upp för det. Och då blir det mindre tid för dottern att stå på skolgården innan timmen börjar.

Nu är det min sista lediga dag, och jag skall njuta av solen. Och snart kommer ju barnen hem igen, då äldsta slutar redan vid tolv på fredagar.

Ny chaufför

Staden vågade inte ha den gamla chauffören kvar (kanske de var rädda att jag skulle slita honom i bitar) så imorse möttes vi av en kompetent, erfaren chaufför.

Han talade svenska, fast det inte var hans modersmål. Han lärde sig barnens namn, och kontrollerade detta när han släppte av dem.
Sonen blir ju hysterisk om han inte får sitta bredvid sin syster, så chauffören lovade att han reserverar två platser direkt bakom honom varje morgon.
Om sonen har svårt att sitta ensam sista biten så sa han även att han kan köra till förskolan först men jag tror inte det blir ett problem.

Så nu rullar det på som det ska. Vad skönt. Varje morgon för vi barnen till taxin, så ifall denna chaufför inte är och kör, så kan vi åka med igen och se att det börjar fungera. Men han skall nu köra taxin framöver.

Skolan och förskolan är toppen

Men skoltaxifiaskot har fått mig att glömma att rapportera om skolans och förskolans start. Dottern hade haft en toppendag i skolan och eftis. Läraren och assistenten där verkar bra och kompetenta. Hon hade lekt med sina vänner på rasterna, och gjorde läxan så lätt igår.

Sonens förskola hade igår varit lite upp och ner, men glad var han när han kom hem igår.

Så jag kan ju säga att bara taxieländet börjar fungera, så kan jag pusta ut lite och njuta av att allt rullar på :D

Skoltaxi, dag 2

Imorse gick jag åter med barnen till vägskälet för att vänta på taxin. Och det var åter igen samma chaufför, som bara kan tala med mig eftersom han inte kan svenska.
Denna gång talade han inte i telefon och kom ihåg vart barnen skulle. Sonen tänkte få utbrott när han märkte att han inte skulle få sitta med sin syster. Men jag fick en annan att byta plats, så det ordnade sig. Jag åkte efter taxin till skolan. Idag var inte längre skolgångsbiträden på plats för att ta emot taxin, men dottern klarade det bra och jag var ju med.
Sedan åkte jag till förskolan. Ingen son och taxi syntes till, så jag gick in på avdelningen för att vänta. Då kommer sonen ensam in genom dörren.
Det visar sig att taxin BÅDE igår och idag lämnat av sonen på en parkeringsplats 200 meter från avdelningen och åkt iväg!!!!
Min son är 5 år, har ADHD plus andra svårigheter i utvecklingen, har personlig assistent och jag kan inte lämna honom ensamm ens på vår hemgård. Denna pojke släppte chauffören av taxin åt sitt eget öde.
Nu var ju sonen otroligt duktig som genast sprang till förskolan båda dagarna, men han hade kunnat springa åt andra hållet, ut på gatan där alla hämtar sina barn till skolan och daghemmet.
Förskolan har inte gjort något galet, de väntade ju på min son utanför deras dörr. Hade taxin bara kört dit så hade allt gått som smort.

När jag fick denna information åkte jag raka vägen till stadshuset och skoltaxiansvariga. Jag talade om att såhär kan det inte gå till. Taxibolaget säger att det är en vikarie som kör denna vecka. Så vi måste följa upp detta även nästa vecka.

Imorgon åker jag med i taxin, för en gång till åker inte min son ensam dit.