När man inte räcker till

Fick ta ny kontakt med läkaren om mellandottern. Hon har haft växande utbrott, och läxorna (som hon ändå upplever som lätta) har varit en utmaning.
Nu i helgen eskalerade det då vi hade nattgäster. Hon klarade inte av situationen, utan skrek och hade utbrott många gånger. Det hjälpte inte med att hon fick möjlighet att gå undan och lugna sig. Allt var hemskt.
Igår kväll hade hon jättesvårt att somna trots melatoninet. Hon var rädd för mardrömmar, ormar. Till slut fick hon ro att somna. Men vaknade även på natten och skrek att hon inte kan sova pga ångesten.
Idag morse vaknade en tjej som lät alla motgångar bli stora som berg. Jag kände en viss lättnad när jag fick henne till skoltaxin, men även en sorg.

Så nu tog jag kontakt med läkaren som skall konsultera psykiatern. Något måste bli annorlunda. Hon kan inte ha det såhär, annars kommer hon att bli deprimerad och utåtagerande i ännu större utsträckning än nu.