Så var det då dags för det årliga utvecklingssamtalet (eller kanske vi har det varje halv år, blandar ihop alla möten vi har). Med mig hade jag förskolelärarinnan och hans personliga assistent.
Alla punkter vi gick igenom var ju så bekanta. Han har fortfarande svårigheter både här och där, men vi ser en klar förbättring.
Än så länge så har han kunnat klara av alla uppgifter i förskolan, vilket ju är glädjande.
Sedan halkade diskussionen in på eventuell medicinering, och de var nog av åsikten att Lilleman skulle behöva all hjälp han kan få. Men de var väldigt diplomatiska, för de kan ju inte komma och säga hur vi borde göra. Men jag tyckte det var väldigt bra att de har samma uppfattning som jag. Jag vet ju inte hur det är på dagarna, jag vet bara att jag får hem en glad och nöjd gosse. Men jag har ju nog anat att det uppstår situationer där hela tiden som har med hans koncentration, impulskontroll och motoriska orolighet att göra.
Så nu skall jag grubbla på detta med maken när han kommer hem.
För dottern fick vi en tid till psykiatern i mitten av månaden. Så nu får vi se hur det kommer att se ut för hennes del framöver.
No comments:
Post a Comment