Igår var ingen trevlig dag. Den var tung, utmattande och tråkig. På alla sätt och vis.
Först hade jag äldsta dotterns utvecklingsmöte på skolan. Med var hennes lärare och specialläraren (som verkade trevlig och kompetent, första gången jag träffade henne). Dottern var inte så väldigt medgörlig. Hon tycker inte att hon har några problem alls. Godkände endast de stödåtgärder där hon inte stämplas på något sätt annorlunda. Specialläraren föreslog att de skall lära henne strategier att lära sig, läsa läxor etc. Det tyckte jag lät bra, då hon totalt misslyckades igen i ett prov som hon läste stenhårt till en vecka. Vi förhörde henne och allt verkade bra.
Sedan på eftermiddagen gick vi då till mötet med psykologen. Hon var ännu mer avig, och ville inte ens ta av sig ytterrocken. Under mötet samtalade vi och hon svarade på frågor. Vi satt in fyra möten till då psykologen skall testa henne på olika sätt. Dottern tycker att allt är mitt fel, och jag försöker svartmåla henne. Vi tog upp detta, och hon kunde t.om. dra på munnen och lite förstå att det inte är bara jag som vill hennes bästa. Även de olika lärarna påtalar hennes brist på koncentration och att hon talar för mycket på timmarna. Hon är ju i sexan och borde behärska sig.
Efter allt detta var jag redan rätt mör. Hämtade de andra barnen och gjorde middag, som de åt med god aptit.
Mellandottern började fråga efter en viss leksak. Den hade hon tidigare sagt att hon inte leker med och vi hade kommit överens om att sälja den på loppis. Nu blev hon totalt rabiat och kunde inte lugna sig. Hon hotade sin syster och försökte flyga på henne (för mig ville hon tydligen inte vara arg på). Hon skrek, grät, bet i dyna, slog i dynan, var bäde högt och lågt. I två timmar gjorde jag inte annat än försökte lugna henne. Till sist kom mannen hem från arbetet och tillsammans fick vi attacken att gå över.
När barnen la sig for jag till gymmet för att svettas ut alla tårar, frustration och sorg. Det gick rätt hyfsat.
Imorse vaknade mellandottern med ilska igen. Nu var det Halloween-dräkten hon hade valt ut i butiken för festen på fredag som var problemet. Hon ville ha en annan. Hon skrek och härjade. Mannen och jag turades om att lugna henne. Till sist for hon till skolan någorlunda lugn.
Vi kan inte ha det såhär. Jag orkar nog, men orkar hon? Hon har så mycket smärta och sorg inuti verkar det som. Jag mailade läraren för att fråga om något speciellt har hänt i skolan, eller är det stressen som blir för stor. Vi lyckades få psykiatertiden till mitten av månaden (kanske jag har nämnt det redan), så får vi diskutera detta.
Detta är jättetungt när barnet inte mår bra. Och man själv skall vara lugn och samlad hela tiden, utan andningspauser. Mannen hemma ännu idag. Sedan är han iväg imorgon igen och kommer om några dagar.
Jag ser inte fram emot veckoslutet precis. :/
Stora stora kramar till er alla!!!//minks
ReplyDeleteTack, snälla du.
ReplyDeleteOj va jobbig period ni har just nu.. Förstår att det är jätte tråkigt för äldsta dottern att börja inse att hon behöver mer stöd och hjälp med sånt som kompisarna i samma ålder klarar av. Flickorna vill ju va så felfria och lika varandra i denna ålder. Det är en känslig och jobbig ålder för den som INTE har extra problem oxå, och förstås då 1000 gånger värre för den som har problem..
ReplyDeleteMellandotterns utåtagerande låter precis som E för några år sen, jag kan ännu höra det ihållande skriket i mina öron. E har ju alltid "gått i vågor", så än idag, och det kanske du har märkt hos er oxå? Speciellt då terminen började gå mot sitt slut märkte man att orken var slut och då kom utbrotten, och dom kom ofta och utan desto större orsak. Och sådana tendenser finns kvar än idag.
Det enda jag kan råda dig att pröva på är att nu minimera allt extra program / intryck för henne. Jag VET att du skalat av en massa redan, du har ordnat det så fint! Men finns det ännu något som kunde hyvlas bort? Vet absolut inte om det funkar på din dotter men hos oss lugnade det situationen. Minns att E en höst hoppade av båda hobbyna hon hade. Ena hobbyn återupptog hon efter julen igen då hon hade nya krafter. Den andra lämnade vi helt, det räckte mer än väl med program endast en kväll i veckan.
Många kramar! Stå ut till psykiaterbesöket, ni får säkert hjälp där! Vill inte förespråka medicin, det är vars och ens eget val, men det finns säkert någon sort som skulle kunna hjälpa er härliga dotter!
<3 Svampmamman
Svampmamman: Jo, jag har tänkt på er i denna situation och det har mildrat min oro när jag vet att detta kan ske för flickor. Och precis som du säger, det går i vågor.
ReplyDeleteVi kommer nog att skala bort eftis, så mycket vi kan. Då har vi troligen en tjej hemma som säger "Jag har inget att göra". Men bättre det än dessa utbrott.