Mötet igår med psykiatern var inte lyckad. Han ifrågasatte dotterns diagnos, och antydde att hon bara har temperament. Välkommen till oss att smaka på det temperamentet i en dags tid, säger jag bara.
Så nu tycker han att hon skall utredas igen. Allt skall gås igenom, släktträd, formulär, nätverksmöten, psykologtester etc.
Under tiden är det meningen att hon skall må dåligt och vara utan hjälp.
Upprörd är bara förnamnet för hur jag kände mig igår. Men idag har jag svalt min stolthet. Tagit kontakt med den andra närvarande läkaren, försökt få i stånd snabbt en plan och mötestidtabell. Så att vi i alla fall snabbt kan få detta undanstökat innan dottern dukar under.
Att inte vårdande personal har mer hum om flickor med NPF. Och det är ju en klassiker att barnen skärper sig till 110% i skolan och släpper allt inom hemmets trygga väggar.
No comments:
Post a Comment