Slå hål på myterna - nu!

Man skall egentligen inte läsa kommentarer till artiklar på nätet. För då får man bara höjt blodtryck, utslag på hela kroppen och blir allmänt uppretad. Men sedan känner jag även såhär, ingen annan än vi som lever i NPF-familjer kan veta hur det är. Det är vår uppgift att slå hål på myterna och de stereotypier som byggs upp av samhället. När folk vill fördöma användning av ADHD-medicin är det vissa åsikter som återkommer. Man kommer även med förslag om vad som kan göra att man inte skall behöva ”droga” barnen. De kursiverade texterna är tagna från diskussioner, kommentarer till artiklar eller från andra citat på nätet. All annan text är min egen. Nu till myterna jag vill dementera och slå hål på

Mammor som röker innan, under och efter graviditeten. Pappor som röker i barnens närhet . Alkoholkonsumtion , pillerätande , droger ,skuldsättning , föräldrar som ska stressa med heltidsjobb för att man ska kunna konsumera så mycket som möjligt och bygga upp en idyllisk bild av lycka. Tänk en vanlig familj där båda jobbar 6 timmar. Det tycker jag alla åtminstone barnfamiljer borde få.Men vi kan även dra ner på vår standard. TID är nog rätt underskattat idag. Tid för barnen kan nog lösa mycket.

Jag har inte rökt under och efter graviditeterna, inte heller druckit alkohol alls. Kaffedrickandet har alltid upphört under de första månaderna pga massivt illamående. Även efter det har jag druckit högst en kopp kaffe per dag. Pappan har inte rökt i barnens närhet. Vi dricker väldigt sällan, och då vi går på fest och vill dricka ett-två glas vin, har vi inte barnen med. De behöver inte se oss berusade. Jag äter inte ens värkmedicin mot huvudvärk, utan brukar stå ut med smärtan. Jag har aldrig prövat på någon form av droger. Vi är inte skuldsatta, har en huslån som snart är betald. Innan barnen arbetade jag fulltid. Jag var hemma med de två yngsta i 3,5 år. När jag återgick till arbetslivet försökte jag arbeta 100%. Det fungerade inte med barnen, de orkade inte de långa dagarna, så nu är jag nere i 80%. I vår familj är det alltid minst en vuxen hemma. Vi skickar dem till skolan, vi läser läxorna med dem, vi är alltid närvarande. Vi prioriterar barnen. Jag måste dock medge, att våra arbeten möjliggör detta, då vi har hyfsat betalt för det vi gör.

Man drogar barnen för att hålla dem lugna och fogliga. Man får inte ADHD-medicin utskrivet för att göra barnen lugna. Först utreds barnen och de måste uppfylla kriterierna för ADHD/ADD-diagnos. Sedan kan flera andra åtgärder och hjälpmedel sättas in för att anpassa barnets omgivning. Om dessa inte ger önskat resultat, så kan man sätta in medicinering. Detta är inte ett beslut, som föräldrar tar lättvindigt. Jag har alltid tagit avstånd från droger, och önskar av hela mitt hjärta att mina barn inte utvecklar ett drogmissbruk.

För tillfället får två av mina barn ADHD-medicin. Det gör dem inte lugna och fogliga. Medicinen gör att de klarar av vardagslivets enkla uppgifter bättre, som att klä på sig, sitta ner och äta sin mat/sitt mellanmål. De kan fokusera på det de intresserar sig för. Medicinen gör dem inte heller passiva, utan tar fram leendet på deras läppar när de känner att de klarar av det som vi förväntar oss av dem. Självförtroendet blir bättre. Mina barn är fortfarande livliga när de fått medicinen, och när de kommer hem efter skolan har även medicinen gått ur kroppen. Skulle jag vilja ha dem lugna och fogliga hemma skulle jag sätta in tilläggsmedicinering. Vilket jag inte gör.

Deras kreativitet kunde de inte tidigare utnyttja, då ADHD:n satte stopp för det. ADHD gjorde att de inte kunde börja, blev rosenrasande direkt när materialen inte gjorde som de ville, många konstverk förstördes innan de ens hann bli klara. Men medicinens hjälp kan de uttrycka sig med teckningar, pyssel och annat. Jag köper hem allt intressant jag hittar och de skapar. Det är underbart att se.

Lektion 1 – se över barnens sömn, gärna uppemot 11h. Våra barn behöver sömn. Men de har naturligt låg produktion av melatonin, så de har svårt att få ro på kvällen för att somna. Vi har alltid haft rutiner för läggning, vi lägger dem vid samma tid på kvällen. Även helgdagar. Det fungerar inte med att vaka t.ex. nyårsnatten. Så om barn inte sover tillräckligt så beror det inte på att föräldrarna inte bryr sig om sömn och sovtider. Våra nätter och kvällar har lugnats av att vi fått Melatonin utskriven.

Lektion 2 – var tydlig & konsekvent (inte ibland utan alltid - vilket tyvärr verkar underskattat idag). Jag har alltid tyckt att det är viktig att ha regler och vara tydlig och konsekvent. Med tre ADHD-barn lär man sig även att utveckla detta vidare med enkla instruktioner.

Alla dessa onyttiga livsmedel av hel och halvfabrikat som barn matas med idag. Godis , läsk , hårfärgningsmedel , smink , hudvårdsprodukter samt mycket andra produkter fulla av kemikalier , gifter och konstgjorda ämnen. Som naturligtvis påverkar oss människor till slut på ett eller annat sätt. Jag tror också på att livsmedel idag inverkar på måendet. Och alla konstgjorda ämnen har inte undersökts tillräckligt. Våra barn äter godis mer sällan, just av denna orsak. Jag vill inte ha dem sockerfulla, det är inte en vacker syn. Men jag orkar inte heller helt eliminera allt som kan skada dem. Vi har rätt mycket närproducerad mat och äter mycket sådant vi plockat eller fått via jakt.

Sen finns det ju också en hel del " fasadmänniskor " som inte drar sig för att utnyttja och ljuga sig till samhällets " förmåner ". Jag har rätt till mer förmåner än jag har ansökt om. I alla kategorier finns det människor som försöker utnyttja systemet och få ut pengar på felaktiga grunder. De förstör bara för människor som har funktionsnedsättningar och handikapp.

Ofta har föräldrarna liknande personlighetsdrag, så dessa kanske inte riktigt orkar med sig själva eller själva känner sig annorlunda, utanför och har svårt att fungera i samhället. Ja, det kan föräldrar säkert ha. Jag kan medge att jag är rätt aktiv. Är en liten duracellkanin, som hinner ibland mer på en dag än de flesta hinner på en vecka. Men det får mig inte att fungera dåligt i samhället, tvärtom. Jag kanaliserar ju inte energin bara på familjens välbefinnande, jag försöker även göra mitt arbete så bra jag kan samt frivilligt hjälpa andra. Jag är ofta med och anordnar tillställningar, då jag är bra på det. Så där spricker teorin om att jag har fört detta vidare till mina barn. Både min man och jag har krävande arbeten och vi skulle inte kunna sköta dem med funktionsnedsättningar. Mannen ansvarar ju dessutom i sitt arbete för flera hundra människors liv.

En omfattande vetenskaplig litteratur visar att ett gott samspel mellan föräldrarnas och barn minskar risken för ett stort antal hälsoproblem (Stewart-Brown 2008). Ett gott samspel minskar risken för olika former av psykisk ohälsa kommer till uttryck eller utvecklas, däribland beteendeproblem (ex. ADHD och uppförandestörning) och för inåtvända problem (ex. depression och ångest). Det finns också stöd för att en god relation mellan barn och föräldrar minskar risken för alkoholmissbruk, drogbruk, rökning, fetma, ohälsosamma matvanor, olycksfallsskador och hjärt- kärlsjukdom.” Ett gott samspel är viktigt, det bestider ingen. Men trots att vi har kommit långt från 50-talet så lever nog lite myten om kylskåpsmödrar kvar. Jag har alltid haft ett bra samspel med mina barn. Jag har alltid talat med dem, berättat vad jag har gjort (från att de var nyfödda och legat på skötbordet). Jag har sjungit till dem i tid och otid, läst sagor från att de var halvåret. Jag har lyssnat på dem, handlett dem, satt gränser. När sonen utreddes så var vi med om en MIM-videoinspelning. Då tittade de på vårt samspel. De konstaterade att jag arbetade otroligt bra i samspelet med honom, trots hans uppenbara svårigheter att samspela med. De sa att jag fick honom att vara delaktig nästan över hans förmåga.

Visst kanske det behövs hjälp i vissa fall när barnens energi blir för stor för föräldrarna och skolpersonal att hantera, men varför vill vi lösa det enkelt och snabbt med droger? Det är välkänt att det går att göra oerhört mycket med sockerfattig mat, med mat fri från tillsatser som tex natriumglutamat, med ordentligt träning och motion så barnen får utlopp för sin energi samt genom avslappnande inslag som yoga, mental träning och massage. Kosten talade jag om innan, så den tänker jag inte diskutera igen. Men detta med träning och motion. Våra barn rör ju på sig otroligt mycket. Vi tar dem ut i skogen, där de får träning i att gå i ojämn terräng och springa av sig. Ett faktum är dock att det är svårt att hitta träningsformer som är anpassade för barn med funktionsnedsättningar. De har svårt att uppfatta instruktioner, de kanske gör fel, andra barnen tar avstånd, självförtroende minskar och till sist vill man inte gå till träningen. Jag har fungerat som personlig assistent åt sonen i en bollsport. Då fungerade det bättre. Då blev stötestenen det att han inte vara motoriskt lika bra utvecklad som de andra. Så han slutade försöka för han insåg att han inte kunde klara det lika bra. Inga pepp hjälpte där. Att någon föreslår yoga åt mina barn får mig att fnissa. Jag skulle vilja se mina barn sträckta i olika positioner i harmoni med sin kropp och själ. Ack ja, trots medicinering skulle det inte lyckas.

Är vår familj då unik, som inte har gjort något av det som man tydligen skall göra för att få barn med ADHD? Nej, de flesta familjer jag träffar är faktiskt som vi. Helt vanliga familjer, med helt vanliga barn. Som råkar ha fått ADHD.