Dottern hade en tung helg

Pga olycklig planering, så hade mellandottern ett späckat schema precis hela helgen. Två kalas, samt en nattgäst och hobbyverksamhet på fredag.
Redan idag på dagen så exploderade hon en gång över en oförrätt som hon upplevde att hennes storasyster hade utsatt henne för.
Och ikväll innan hon skulle gå lägga sig rann det över igen. Men hon lugnade faktiskt ner sig sedan, och somnade snart.

Tänk att alla roliga händelser blir för mycket för dem. Vad trist att jag nästa gång detta händer faktiskt blir tvungen att sålla bort något, för att jag vet att hon inte kommer att orka. Och denna helg var kul, men rena rama arbetet för mig med. Så vi får väl se om jag orkar se hela True Talent-avsnittet eller om jag somnar mitt i showen.

Jag har kommit ut ur NPF-skåpet :)

För första gången har jag gått ut allmänt med att sonen inte är som alla andra. Det var förskolefröken som bad mig tala på föräldramötet. Och jag gjorde det, med 1000 fjärilar som dansade i magen. Och det gick jättebra, jag tog upp vissa viktiga saker vad som kan vara bra att tänka på.
Samt att det inte är privilegier när han alltid får sitta bredvid tanterna eller har en egen myshörna.
Sedan kunde jag inte låta bli att förklara hur viktigt det är med kalas och att passa in samt att det inte är krångligare att bjuda honom. Kanske han får extra mycket inbjudningar till kalas detta år, eller inte ett enda. Men han har redan varit på två kalas, så det är ett superbra saldo det med.

En pappa tackade mig efteråt för att jag delat med mig. Ingen annan sa något, men jag tyckte mig läsa i deras ögon att de var glada över att ha normalstörda barn, men samtidigt liten tanke om att "Varför skall mitt barn vara i samma grupp som dessa barn med funktionshinder" (det är i alla fall 3 sådana barn i den gruppen som sammanlagt är 11 barn). Men det kanske är okunskap, och kanske de inte alls tänkte så, jag kanske inbillar mig. Men på ett sätt var det skönt att vara öppen om saken.


Och idag fick jag bilder av talterapeuten, så nu skall vi köra bildschema här hemma fullt ut. Både veckoschema och schema för morgon/eftermiddagsrutiner.

Sonen gjorde mig så stolt idag

Idag var vi till läkaren, och hon var sen. Vi hamnade vänta på vår tur rätt länge, då vi var dom tredje de kallade in.

När vi väl kom in till mottagningen, så var sonen verkligen duktig och suverän. Jag försökte stödja honom, men han klarade allt så bra. "Jag har det bra, mamma" sa han när jag undrade om jag skulle hålla honom i handen under undersökningen. Han börjar bli så stor han också. Nu blir jag nästan lite sentimental och tårögd.

Sedan fick han sin hörsel kontrollerad, och han klarade av den undersökningen också. Han orkade 1,5 öra, så de kunde utläsa hans nivå på basen av det.

Han fick en lejonunge (mjukis) från BR-leksaker för att han varit så duktig och klarat det så bra.

VAB-tider var det ja

Först fick äldsta dotterns snuva, sedan började mellandottern hosta. Vi fick börja med astmamedicinen igen.
Sedan blev mannen krasslig och nu har sjukan spritt sig till sonen. Han är hostig, snuvig, hade feber igår samt sedan sätter det sig på lungorna.

Så nu sitter jag hemma och vabbar samt försöker arbeta samtidigt. Ingen bra kombination, men vill inte vara borta så mycket från arbetet. Sonen är dessutom rätt pigg, för att vara sjuk.

På eftermiddagen skall vi till läkaren så får vi se vad de säger.

Och jag hoppas innerligt att jag hålls frisk, då mannen åter är utomlands och arbetar.

Melatoninpaus

Barnen har nu paus i melatoninätandet. Det verkar gå bra. Melatoninet har justerat deras dygnsrytm, så de somnar så bra på kvällarna(mestadels i alla fall).

Tryckklädesundersökningen startar denna månad (mer om den kan du läsa i tidigare blogginlägg), det skall bli spännande att se om sonen godkänner tryckkläderna på sig varje dag. Sedan avslutas undersökningen, och vi får ta ställning till om tryckkläderna hjälpte oss eller om det blir aktuellt med ev. medicinering. För tillfället klarar båda barnen av sin skola så bra, så jag tycker faktiskt att de kanske kommer klara sig utan en tid framöver.
Men äldsta dottern skulle nog troligen bli hjälpt av att få något som hjälper henne fokusera. Hon satt med läxorna över 3 timmar igår, och då tyckte jag att hon arbetade bra utan att flamsa omkring alltför mycket.

Och sonen blev bjuden på ytterligare ett kalas! Till en tjej, som han tycker mycket om. Så jag skall gå och köpa något extra fint åt denna flicka idag, som han får ge som present.

Sonens båda terapier har inletts och han verkar nöjd med dem. Och varför skulle han inte det, han har underbara terapeuter som arbetar med honom? Jag fick bara så roligt när sonen berättade vad han hade sagt åt talterapeuten som frågat om hans sommar. Han hade sovit, vilat och lyssnat på de vuxna. FNISS.
Alla roliga aktiviteter hade han glömt bort, alla fisketurer, besök på djurpark och aktivitetspark, cyklandet, kaninskötsel, alla vänner, all simning, stugan, båtturerna osv.

Kalaslördag

Jag berättade ju tidigare om att sonen fick inbjudan till kalas. Jag kontrollerade och fick veta att de skulle vara fyra vuxna och under 10 barn, samt att de skulle hålla extra koll på honom. Då kunde jag inte längre bromsa, utan kunde berätta för sonen att han var bjuden på kalaset. Vilken lycka!
Så fort sonen vaknade idag, så ville han iväg på kalaset. Det blev långa timmar innan det var dags att sätta sig i bilen och åka iväg.
Vid stranden samlades sedan alla kalasdeltagare, och sonens favorittjej var också bjuden vilket fick honom att le extramycket.
När förbindelsebåten kom så for då min son iväg så kavat med alla de andra.

Och medan han var borta så hade jag några härliga timmar med hans syster. Vi var och handlade lite nya kläder för hösten och hade det bra hela tiden.

Vi hämtade upp honom från båten, och han sken som sen sol. Men jag märkte genast att han var supersprallig. Och fick veta att han druckit cocacola. De som ordnade kalaset kunde ju inte veta att sonen blir totalt speedad av cola, och skall helst inte dricka det (för jag hade glömt att informera om detta). Men verkningen av colan ebbade tack och lov ut ganska snart.

Så nu har jag tre verkligen nöjda barn hemma, för äldsta dottern var över natten hos en kompis och hade haft det jättekul hon med.

Mer sådana här dagar, tack. Man skulle kunna vänja sig vid att öronen får vila och man får se glatt folk omkring sig.

Uppfostra de vanliga barnen istället

Jag tycker att det pågår, i alla fall i Sverige och dess media, en klimatförändring mot ADHD och NPF i allmänhet. Man talar om näthat, om föräldrar till NPF-barn ifrågasätter kommentarer kring NPF som verkar tagna ur luften. Dessa allmänna kommentarer från andra baserar sig på åsikter, utan verklighetsförankring.
Man talar om inkompetenta föräldrar som slipper sitt föräldraansvar genom att trycka igenom en diagnos för sina barn och sedan medicinera dem. Jag tror att betydligt flera barn skulle äta ADHD-medicin, om det skulle hjälpa mot inkompetenta föräldrar.

Och om man utgår från att föräldrarna till barn med ADHD bara är lata, saknar rutiner, inte kan vara bestämda osv. så kanske vi skall skicka bollen till dessa föräldrar som klarar uppfostran så bra.
Barn med ADHD mår nämligen otroligt mycket bättre i en anpassad miljö, och denna miljö kan de få genom att omgivningen med olika åtgärder underlättar deras liv -> trivsammare för alla.

För ett barn är inbjudan till kalas en bekräftelse på att det passar in och att andra barn vill vara med den. Alltför ofta minskar antalet inbjudningar för NPF-barn, eller uteblir totalt, år efter år. Detta går att råda bot på, genom att föräldrarna uppmanar sina barn att bjuda alla i en grupp. Eller alla flickor eller pojkar. Inte utelämna någon.
Jag har hört flera gånger detta "Men jag kan ju inte tvinga mitt barn att bjuda någon den inte vill bjuda. Mitt barn måste få välja själv" I dagens samhälle så ger vi väldigt mycket ansvar åt ett barn. Barnet kan inte ana, att om man ger tid och lär känna någon mer så kan man faktiskt lära sig tycka om den personen. Om man bara sållar bort någon för att den har annorlunda kläder, skrattar vid fel tidpunkter, ger för hårdhänta kramar, talar för lite osv. så går man miste om många vänskaper.

Alex Schulman vill bespara sin dotter från Tommys hemska skratt (Pippi Långstrump), så han vill sensurera vad hon tittar på i TV. Det kallas inte att curla, det kallas att sålla bort allt det som inte är önskvärt. Och för man över en sådan människosyn till sina barn, att bara visst beteende och utseende är godkänt, ja då uppfostrar man barn med väldigt lite empati.
Och i ett sådant samhälle så platsar nästan inga barn. För alla barn beter sig icke önskvärt ibland. Men ännu mindre finns det plats och förståelse för våra NPF-barn.
Så istället för att peka finger till hur vi uppfostrar våra barn (som ni för övrigt inte vet så mycket om, men ni gör en massa slutsatser på basen av hur våra barn är), så hjälp till genom att uppfostra era barn till tolerans, gott kamratskap, till att tycka det är okej att vara annorlunda, ta med alla barn i lekarna och inte lämna någon utanför, inte mobba andra eller använda skällsord och/eller fysisk våld.
Jag är då övertygad om att alla miljöer skulle bli lugnare, mer harmoniska och vi alla skulle ha lyckligare barn.