För första gången har jag gått ut allmänt med att sonen inte är som alla andra. Det var förskolefröken som bad mig tala på föräldramötet. Och jag gjorde det, med 1000 fjärilar som dansade i magen. Och det gick jättebra, jag tog upp vissa viktiga saker vad som kan vara bra att tänka på.
Samt att det inte är privilegier när han alltid får sitta bredvid tanterna eller har en egen myshörna.
Sedan kunde jag inte låta bli att förklara hur viktigt det är med kalas och att passa in samt att det inte är krångligare att bjuda honom. Kanske han får extra mycket inbjudningar till kalas detta år, eller inte ett enda. Men han har redan varit på två kalas, så det är ett superbra saldo det med.
En pappa tackade mig efteråt för att jag delat med mig. Ingen annan sa något, men jag tyckte mig läsa i deras ögon att de var glada över att ha normalstörda barn, men samtidigt liten tanke om att "Varför skall mitt barn vara i samma grupp som dessa barn med funktionshinder" (det är i alla fall 3 sådana barn i den gruppen som sammanlagt är 11 barn). Men det kanske är okunskap, och kanske de inte alls tänkte så, jag kanske inbillar mig. Men på ett sätt var det skönt att vara öppen om saken.
Och idag fick jag bilder av talterapeuten, så nu skall vi köra bildschema här hemma fullt ut. Både veckoschema och schema för morgon/eftermiddagsrutiner.
No comments:
Post a Comment