Capri-kalabalik

Imorse försökte Milla åka iväg till skolan iklädd capri-shorts! Och det är +5 grader ute. Jag vägrade och dessutom hade hon ringt om skjuts. Solen skiner, då cyklar man till skolan. Hon blev hysterisk, sparkade mig på smalbenet, och nästan hyperventilerade. Bara för att hon skulle ha jeans och cykla. Slutresultatet blev att jag körde henne, och hon blev av med sin telefon på obestämd tid. Så när jag kom till arbetet kändes det som om jag gått sju ronder i boxingsringen. Stella i sin tur blev hemma idag, för hennes huvudvärk gav inte med sig fast hon fick tablett. Tur att det bara är några veckor kvar tills skolan tar slut, hon verkar bli tröttare igen. Igår hade Simon det kämpigt med sin ergoterapi och taxin. Pappa hade glömt att ge hans ADHD-medicin. När Simon åkte iväg med taxin hade han fått ångest och börjat skrika. Sedan hade han haft höga djurläten. I slutskedet hade han skrikit, sparkat på säten och försökt röra vid bilens mätare och manicker. Taxichauffören var riktigt uppskakad. Hos ergoterapeuten hade det gått hyfsat, i slutet hade han igen blivit mer uppångad. Han blev utan stjärna vilket är förutsättningen för att få en liten leksak. Och ingen slickepinne blev det av chauffören heller. Mitt hjärta värker att min lilla pojke har haft så svårt och inte kunnat uttrycka vad som har varit fel. Jag vill kunna vara med honom så att jag kan lugna och tolka honom. Hur skall det gå i skolan? Kommer de andra vara elaka med honom när de märker hur lätt han börjar gråta och blir upprörd? Dessutom är han stor för sin ålder, så kraften finns. När impulskontrollen saknas kan det bli knepiga situationer framöver.