Hoppsan och förlåt

Idag gick sonen till dagis glad i hågen, för han hade bakat bullar som han bjöd på. När jag kom efter honom idag var dagistantens första fråga: "Har Simon inte fått sin medicin idag?" Hoppsan, ja, det hade jag ju glömt imorse när vi skulle se till att få bullarna hela fram. Hon sa, att hon inte varit tidigare så övertygad om medicinens nödvändighet, men nu var hon omvänd. Han hade varit verkligen högt och lågt idag. Så de hade haft händerna fulla trots två barn och två vuxna. Kan inte låta bli att småle lite, för sådana här dagar får nog dem säkert att uppskatta Simon medicinerad och lugnare. Så trots att han har sina svårigheter då också, så minns de hur svårt det kunde vara utan. Så förlåt kära daghemspersonal, imorgon lovar jag att komma ihåg medicinen. Och hon jag talade med börjar sin semester imorgon. Så hon uppskattar nog den första semesterdagen, fast det skulle ösregna ;) Och jag får ju min del av denna vildbus. Han är ju inte stilla en sekund, men vi försöker titta på HOP-filmen i alla fall. Kan vara skönt när han somnar. Mitt lillgulle.