Värsta morgonen någonsin

OBS! Bilderna i inlägget är INTE tagna hemma hos oss, de har jag lånat på nätet. OBS! Jag försöker finnas till för alla mina barn, vilket ofta resulterar i sena kvällar och tidiga morgnar. Flickorna ville sova ute inatt, men vid midnatt kröp de i sina sängar i alla fall.

Imorse försov jag mig rejält. Till saken hör är att alarmen (avsändare till sonens handled och mottagare till mig, den borde alarmera när han befinner sig för långt bort) jag köpte fungerar inte, så jag saknar fortfarande alarm. Sonen steg upp i vanlig ordning och idag hade han varit mer kreativ än någonsin.

Synen som mötte mig: I vardagsrummet hade han målat på papper men den svarta akrylfärgen hade droppat på golvet och då hade han gått omkring med det på foten. Hela hans ansikte var målat med diverse medel (läpp-penna i alla fall). Osten låg på golvet. I köket hade han blockerat kylskåpsdörren med en stol så den stod på vid gavel. Alla plättar var borta.

Värsta synen var dock i badrummet. Redan lukten tänkte ta musten ur mig. Nagellack i hela lavuaren. En rosa sörja av raklödder, läppstift och shampoo. Jag fick kasta bort nagellack, parfymer, body lotions, shampooflaskan jag köpte i fredags, läppstift, hårspray etc.

I sådana lägen blir jag inte längre arg, jag blir ledsen. Satte igång och städa lägenheten. Sedan sonen. Tog en timme innan jag kunde sätta på kaffet. Så städhjälp för min del skulle innebära att jag inte förutom den 1,5 timme som jag städar extra varje dag, skulle få hjälp med grundstädningen. Det som idag gör mig extra irriterad är att jag igår gick igenom lite lådor i förrådet. Jag hittade anteckningar från sonens 3-årsmöten med dagispersonal och andra. Redan där påtalar jag detta hans beteende. Men på över 3 år har ingen konkret hittat en lösning!!!! Jag hade ju ett lås på kylskåpet ett tag, men när vi bytte ut kylskåpet så skaffade vi aldrig något nytt. Jag har talat i över tre år med varje expert. Ingen har insett bredden av detta eller kunnat komma med konkreta råd. TRE JÄVLA ÅR. Jag har läst, funderat på strategier, talat med sonen, seriesamtal, the works.

Nu talade jag med min mamma och kom fram till konreta åtgärder: Köket måste kunna låsas. Tillbaka med dörrarna som är borttagna och ordentliga lås upptill. Låsbara skåp till badrummen, där allt från tandkräm till shampo till make-up bevaras. Samtal till alarmleverantören på måndag, samt ringa upp autism/asperger-förbundet och fråga om tips om fungerande rörelsealarm på brukare. Nu skall jag upp till strid. Jag skall inte behöva vara rädd vad sonen hinner göra.. Jag måste kunna sova de få timmar jag sover med gott samvete. Jag har hela tiden väntat på att sonen skall växa ifrån detta beteende. Men det verkar inte hända under närmaste framtiden, så det är bara att skrida till verket och barnsäkra lägenheten. Från en son som snart fyller sju år...