De dagar då livet flyter på, barnen fungerar rätt vanligt för sin ålder, ja då funderar jag om alla utredningar verkligen är nödvändiga. Jag känner mig som en oärlig person, då sonen nu får handikappbidrag och han fungerar ändå rätt bra.
Men sedan finns det dagar då jag inte tvivlar alls. Som igår... Båda barnen hade sina utbrott samtidigt och var totalt osamarbetsvilliga. Då kändes det rätt skönt att det var läggdags, och när de somnade pustade jag ut. Och fyllde i dotterns femtillfemtonformulär till HAB.
Så jag har nog godkänt situationen, men man är väl bara mänsklig om man ibland drömmer att verkligheten skulle vara lite lättare att hantera?
No comments:
Post a Comment