Jag är nöjd med barnens ålder och tiden som är nu. Jag njuter av deras framsteg och att vi så småningom kan spela spel och att vardagen blir lättare lite åt gången.
Men jag har en sak som jag går och önskar mig: Jag önskar att den tiden kommer då jag kan lämna barnen en stund ensamma (i alla fall en del av dem) för att uträtta ärenden. Nu måste jag ta med dem överallt när mannen arbetar.
Och ja, det är säkert varje förälders mardröm att ta barnen till matbutiken, men för mig är det en stor utmaning. Efteråt är man svettig och svär på att Aldrig ta med dem igen. Tills nästa gång...
Jag försöker uträtta inköpen ensam medan de är i dagvården, förskolan och skolan, men det är inte alltid det är möjligt.
Så jag väntar ivrigt på tiden då jag inte är så fast med barnen, och faktiskt kan lämna dem utan att vara rädd för deras eller hemmets säkerhet.
Just nu är jag hemma med ett barn som återhämtar sig från feber. Jag vet att vi måste ha mer mat, samt ena dottern är bjuden på kalas så vi ska köpa en födelsedagsgåva. Så imorgon blir jag tvungen att besöka inte bara en, utan två butiker med dem. Jag bävar....
Mannen kommer hem om redan en vecka, och sedan blir livet lättare igen.
No comments:
Post a Comment