Mer talterapi gör mig lycklig!

Juhuu, sonen kommer att behöva mer talterapi! Knäppt att jubla över en sådan sak, men berättar jag varför så förstår ni kanske min glädje:

Jag pressade rätt mycket på att sonen skulle få talterapi, då alla andra utom utredande talterapeuten tyckte att han var i behov av det. Så till slut fick vi beviljat 25 gånger.

I samma veva lyckades jag byta ut talterapeuten mot en ny, som kommer till daghemmet och ger terapin (det var en fullträff, för sonen hade inte orkat med två terapier i veckan i en annan stad).

Nu frågade jag henne när hon ringde i annat ärende om hon tror att han kan behöva fortsatt talterapi. Och hon sa: Ja. Så detta betyder att jag gjorde rätt i att kräva denna terapi, och att han även i fortsättningen får stöd med att bygga upp sitt språk.

Så idag känner jag mig som en lyckad mamma.