Baksmälla

Hela helgen gick i baksmällans tecken. För alla i familjen. Det var en reaktion på alla förändringar, det att vi åter var samlade.
Det var mycket ljud, många konflikter, sonen hade många sammandrabbningar (mest med mig) och alla var mer eller mindre irriterade.
Nu har jag skrap- och blåmärken lite här och var. Sonen är ju väldigt sällan fysisk, så jag tar det med ro. På något sätt måste han ju reagera.

Igår läste vi med dottern till hennes engelskaprov. Jag laddade upp med en rejäl portion tålamod. Varför? Jo, jag har svårt att smälta det, när hon inte kan ett ord, så berättar jag det. Sedan frågar jag henne om 5 minuter igen, och hon ser lika mycket ut som ett frågetecken som fem minuter tidigare. JAG VET, att detta har att göra med hennes förmåga att ta in information, och därför blir jag sedan arg på mig själv, och det gör mig stingslig.

Men allt som allt så var hennes ordförråd rätt omfattande när jag förhört henne i fyra olika omgångar längs med kvällen. Nu får vi hålla tummarna att provet går bra.

Hon har fått jättebra resultat på prov och förhör sedan hon började med medicinen. Men det har ju inget samband tycker hon. Hon har bara läst bättre, säger hon (och hon kan läsa bättre pga Concertan...)

Min energi står på minus just nu. Kroppsligt funkar det, jag tränar igen. Men mentalt är jag lika aktiv som en sten. De senaste åren och månaderna (kanske mest tiden då mellandottern blev sjukskriven pga utmattningen) har tagit på mig. Och nu när det lugnar sig lite i livet, så hinner tröttheten ikapp mig. Jag vill inte ha något extra, utan bara vardagslunk med sina utmaningar.
Men då kommer mannen dragande med ett jätteprojekt. Slutresultatet av det är ju säkert bra, men det som måste ske innan dess orkar jag inte med just nu. Jag vet inte hur han skall ta ett Nej, då han alltid får sin vilja igenom med mig. Jag vet inte varför han har sådan verkan på mig, att jag ger efter. ;)