Presentation av bloggerskan - mamma i familjen

Jaha, då har jag satt mig i klistret. Jag skall presentera mig själv. Det är ingen lätt uppgift, då det då inte kan bli objektivt. Men jag skall göra ett försök, och vill ni veta mer, får ni väl fråga:

Jag är en kvinna i sina bästa år. Det har jag varit de senaste 40 åren. Jag har efter slutförd utbildning arbetat i samma branch i snart 18 år. Jag gillar mitt arbete, speciellt när jag får vara i direkt kundkontakt och faktiskt leta fram nya lösningar tillsammans med kunderna.
Jag har gått ner i arbetstid, då det faktiskt är omöjligt att få ett drägligt liv åt oss alla i familjen annars. Jag har en förstående arbetsgivare, vilket är en gudagåva.
Jag har snart spenderat halv livet med samma man. Om jag är livlig och pratsam känslomänniska, är han mera lugn, stabil och tar dagen som den kommer. Jag planerar, han ser hur dagen blir. Och kärleken till honom har nog bara växt med åren. Han har växt i sin uppgift som pappa till dessa tre underbara barn, och min respekt för honom ökar. Jag kan kanske linda in barnen i för mycket bomull ibland, men han kör nog lite 70-talsuppfostran ibland, och låter dem testa sina vingar mer. Vilket oftast fungerar jättebra, och mina metoder framstår som curling. Vi balanserar alltså varann bra.
Jag själv har efter den första turbulenta tiden kring utredningar och diagnoser landat i rollen. Jag ser mig som barnens representant och min uppgift är att se till att de mår så bra som möjligt. Jag hinner nog vara bara mamma också, och nog finns det dagar då munnen min gapar högst av alla.
Jag älskar bra musik och att dansa. Det har jag kunnat kombinera i min hobby. När mannen är hemma försöker jag träna så ofta jag kan. Det är välkomna avbrott i vardagen och min egna tid.
Mina vänner är jätteviktiga för mig. Jag har väldigt många goda vänner, som är väldigt olika. De finns alltid där för mig, och jag för dem, fast vi inte ses så ofta som man skulle vilja. Sedan har resan in i diagnosland resulterat i många nya vänskaper, som jag absolut inte skulle vilja vara utan. Många härliga kämpar, med underbar humor och livslust. Allt har sin mening, det är lite av mitt motto i livet.
Jag är inte den som fastnar i det negativa. Jag kan vid en motgång älta det en stund, sedan funderar jag hur man kan vända det till något positivt och sedan går jag vidare. Inget värt att spilla energi på. Livet är för kort för det.
Jag tycker också om ordning och reda, men i en barnfamilj är det nog en utopi. Men alltid när jag har lite tid över, märker jag ofta att jag står med huvudet inne i något skåp och ordnar det prydligare.
Tur som är verkar barnen ha ärvt mitt tycke för spel. Eller så har de utsatts för detta så mycket så de har kapitulerat. Jag gillar brädspel, men även alla wii- och dataspel går bra. Och ikväll skall vi faktiskt dansa loss, för på posten väntar två nya dansspel till wii.

Sa jag redan att jag också är envis och målmedveten? Detta är två av mina trumfkort, när det gäller att få hjälp till barnen. Sedan vill jag också att allt skall fixa sig snabbt, men snabbt existerar inte i byrokratins korridorer. Så där har jag försökt utveckla mitt tålamod. ;) Ibland går det bättre, ibland sämre.

Familjen är det viktigaste i mitt liv. Alltid. Men jag har nog en liten dröm om att kunna satsa på arbetslivet också, sedan när barnen är lite större och mer självgående.