Det är det jag försöker påminna mig om, att dotterns lågstadietid snart är över, och att hon får nya lärare sedan. Men ändå lyckas hennes klasslärare få mitt blodtryck att skjuta i höjden.
Igår hade vi ett möte med psykologen och psykiatern. Både psykologen och jag hade försökt nå klassläraren så att hon skulle uttala sig om hur dotterns skolgång har varit under senaste månad (med minimidos). Men eftersom läraren inte svarade oss, så kunde de inte fatta något beslut. Så nu är dottern tvungen att äta minimidos i en månad till (och den dosen är för liten, fastän den hjälper lite) och sedan måste vi försöka få läraren till mötet.
Jag blir så arg, för sedan skrev hon nog ett svar EFTER mötet. Och i det framkommer att hon bara observerar dottern lite, om något inte fungerar så försöker hon inte ens fundera ut alternativ vad man kunde göra istället. Hon tror nog inte på NPF överhuvudtaget.
Så det är bara två månader kvar av vårterminen, två lååånga månader.
No comments:
Post a Comment