Presentation av barnen - Mellantjejen 7 år

Mellantjejen är nog den av barnen som är mest lik mig: Nyfiken på allt, vill lära sig, matematiskt begåvad, snabbtänkt och tänker längre än näsan är lång. Hon lär sig fort, men är sedan även snarstucken, har hett temperament, vill jämt ha något intressant att göra (annars är livet trist).

Hennes svårigheter började 2008, då daghemmet bad oss ta henne till psykologen (samtidigt som hennes lillebror). Hon mådde inte då så bra pga omplaceringar i daghemmet. Hon träffade psykologen några gånger, och denne gjorde omdömet att hon var smart och kvick, och inte alls hade några problem. Så vi avvaktade några år tills 2010, då hennes förskolefröknar åter slog larm. De kunde inte riktigt sätta fingret på vad som var "fel", men dottern var motoriskt orolig när hon satt vid bord, var länge arg om hon råkade ut för en oförrätt. Ville bestämma och allt skulle gå enligt hennes regler. Pratade mycket.
Då inleddes det jag kallar för utmattning av psykologen. För hon tyckte minsann inte att vår dotter kunde ha NPF, utan eventuellt något inom det psykiatriska. Och därför ville hon inte heller skriva remiss för utredning. Det tog ett halvår, men till sist fick vi remissen (samtidigt som sonen).
Hon utreddes 2011 i maj, och fick diagnosen ADHD (utan koncentrationssvårigheter). Hon hade massor med problem med impulskontroll och motorisk orolighet, men hon kunde hålla fokus för bra. Enligt min mening klarar hon av det för hon använder all sin energi till det. Vilket skulle visa sig vara sant den hösten.
Där hon utreddes tyckte de hon kunde sättas på medicin direkt. Men vi ville avvakta. Dessutom väntade vi på att vara med i undersökningen i universitetet, vilket förutsatte att man inte gick på medicin. Och på hösten accelererade sedan hennes mående i en neråtgående spiral. Första klassens krav och hennes egna krav på sig själv gjorde att hon fick mer och mer huvudvärk, orkade inget på kvällarna utan bara skrek osv. Vi satte in medicin i november och på tredje försöket hittade vi rätt med medicinen.

Nu har vi den smarta tjejen hos oss jämnt (ja, nästan jämnt :-).

Hon går på ridterapin, som hon älskar.

Hon är också den av barnen som gillar bäst att tala med mig, och vill ofta vara nära och tanka närhet tex. i soffan.
Men som jag sa, så gör även våra likheter och tjurskallighet att vi hamnar i luven på varann. Men det har blivit mycket bättre eftersom resan in i dagnosland har lärt mig så mycket.