Anpassning för barn med NPF

Eftersom det har blivit rätt mycket snack om medicinerna här på sista tiden, vill jag gärna lyfta fram vad vi konkret gjort för att få våra liv att löpa bättre. Jag kanske inte kommer på allt på en gång, men då fyller jag på i efterskott. Väldigt mycket är ju bekant för dem med NPF-barn. Har man läst många böcker i ämnet, är det ju dessa punkter de ofta tar upp. Men vi har gjort det till vårt sätt att fungera hemma, och kanske någon annan kan tipsa om fler sätt. Eller få idéer av det jag tar upp.

Välja striderna

Enligt Ross Greene ”Explosiva barn” skall man välja sina strider och besluta vilka saker som är värda att genomlida strider för. Det är ju såklart sådana saker som säkerhet (bilbälten, inte slå andra osv). För oss har det inneburit, att sonen får äta små mellanmål mellan målen. Han behöver så otroligt mycket energi för sin verksamhet. Han har blivit smal som en sticka när han hela tiden växer så otroligt mycket. Han hatar hårtvätt, och då hans hår inte blir fett, så tvättar vi det så sällan det går.
För dotterns del har det inneburit att vi är nöjda så länge hon får kläder på sig. Hur de ser ut har mindre betydelse (fast hennes färgkombinationer är ofta minst sagt intressanta). Det underlättar att vi på vintern plockar bort för somriga kläder och vise versa. På detta sätt kan hon inte välja alltför opassligt klädsel för årstiden. Samma för sonen. Han tycker långkalsonger är betydligt bättre än kortkalsonger, men nu har jag plockat bort dem. Finns de inte, kan man inte välja dem.


Visuellt stöd

I daghemmet kör de med bildstöd, och vi här hemma hänger på trenden. Vi har inte bilderna klara riktigt, men jag har ritat schema för oss om det är viktigt att få fram dagens programm. Det underlättar när de vet vad som skall hända.

Rensa i kalenderns händelser (även i sista minuten)
Många gånger fylls kalendern med både det ena och det andra. Man vill träffa vänner, daghemmet ordnar program, det är kultur- och idrottsevenemang, föräldramöten, läkarbesök osv. Ibland är det bra att stanna upp och fundera, är detta nödvändigt att delta i? Och fråga om man kan skippa årskontrollen av tänder t.ex., då det kan vara obehagligt för barnet? Vi har haft tur med tänderna annars, våra barn kommer nog undan med så lite tandborstning, men inga hål någon av dem. Och de får alltid beröm hon tandläkaren. De skulle bara veta, att vi får tacka tandsorten, inte god tandvård.
När jag tittar på kalendern, försöker jag se till att den innehåller någorlunda jämnt händelser, som barnen uppskattar. Dvs. att barnet har något i sin kalender som den ser fram emot.
Sedan innehåller kalendern ibland göromål, som jag plockar bort om barnen har en sämre dag. Eller plockar in, om de har en bättre. Dessa talas inte om så mycket i förväg, så att det inte blir besvikelser.


Tänja på barnens uthållighet

Trots ovanstående, så är det även viktigt att fortsätta med sitt vanliga liv. Man skall inte isolera sig, inte vara rädd att ta ut barnen bland folk. Låt dem glo, eller fundera. Våra barn behöver träna på det dagliga livet, för det blir de utsatta för ändå senare i livet. Vi gör dem en björntjänst, om de inte får gå på konsert, bio, matbutiken osv. De behöver ju inte komma med och handla varje gång ;) Men man kan vara förberedd på att gå tidigare, om barnen inte orkar stanna hela konserten t.ex. Då är det viktigt att vara lugn, och inte visa att man är besviken. Man skall glädjas över tiden barnet orkade stanna och att den tiden gick bra. Det är ju barnets sätt att sköta det på ett snyggt sätt, att vilja åka hem istället för att få härdsmälta på ort och ställe.

Kildynan

Den hjälper barnen att sitta mer stilla vid bordet när de skall måla eller äta.


Fasta rutiner
Våra barn är väldigt känsliga för blodsockrets svängningar. Jag är övertygad om att detta bidrar, så mattider är viktiga. Vi håller på tiderna, men inte alltid enligt klockan. Utan mer så, att när man stiger upp äter man morgonmål. 3-4 timmar senare lunch. Sedan 2-3 timmar senare mellanmål. Och ett par timmar senare middag, och 2 timmar till innan kvällsmål. För sonens del betyder det även små mål mellan dessa måltider. Det kan vara tomat, morot, en liten smörgås, banan eller dylikt.
Fasta rutiner har vi även med sömnen. Våra barn har slutat sova dagssömn vid väldigt tidig ålder. Så vi lägger dem vid halv åtta-åttatiden varje kväll. Sedan sover de till sju, utom vardagar, då de gärna sover till åtta.
Även helger och stora högtider har vi märkt att de mår bäst av att lägga sig vid samma tid. Så oberoende om det är nyår, tisdag eller midsommar, så håller vi oss till rutiner.

Ibland extra belöningar, baserar sig på belöningssystem

När någon punkt på dagsschemat orsakar konflikter här hemma och har tendensen att skapa friktioner, så tar jag i bruk kryss-systemet. Jag berättar att ifall ni sitter vid matbordet hela måltiden utan att stiga ur emellan, så får ni kryss på lappen. Jag sitter inte och påminner om detta. Inte heller tjatar jag ”om ni inte sitter vackert får ni inget kryss”. När måltiden är över tittar jag på barnet och säger bara lugnt ”du satt fint, det blir kryss på lappen”. När de har t.ex. 10 kryss får de ett nytt Nintendo-spel eller liknande.
Detta system brukar medföra att när de uppnått sitt mål, så har även deras sätt att fungera ändrat till det önskade. Då tar vi paus i belöningssystemet.


Hålla sina egna löften, noga med vad man säger

Jag har en ovana att prata mycket med barnen. Då kan jag i misstag säga något jag inte sedan kan hålla. T.ex. skulle jag plantera örter i krukor. Jag sa till barnen att de får vara med. Sedan av en eller annan orsak kunde vi inte göra det då. Följande dag planterade jag dem själv. Barnen blev ju besvikna, och det blev nästan utbrott.
Så jag vaktar min tunga så bra jag kan. Lovar inte sådant jag inte kan hålla. Börjar inte tala onödigt om saker, som kan få dem att bli ängsliga.


Läsa av barnens humör, hålla deras negativa humör nere om möjligt

Då vi har tre barn med dålig impulskontroll, motorisk orolighet samt koncentrationssvårigheter (i olika intensitet), är det en utmaning att göra hemmet till en lugn plats. Jag känner mig som Musse Pigg i det elektroniska spel jag hade när jag var liten. Det gäller att fånga upp äggen som hönorna värper innan de krossas mot marken.
Så det känns nog som jag spelar ett dataspel. Allas humör skall hållas på godtaglig nivå. Dessutom om jag berömmer en, så kan detta försämra humöret på den andra. En evig balansgång. Men jag har blivit rätt bra på att snappa upp detta (till och med när jag är i ett annat rum), så jag kan gå emellan och medla. Jag försöker laga mat innan de blir griniga av hunger. Jag tvättar kläder när de sover, så jag finns till deras förfogande under dagen och kvällen och kan hjälpa dem.


Varje dag möjlighet för barnen att återhämta sig

Jag har levat efter devisen, att barnen skall göra läxorna direkt när de kommer från skolan. Nu har jag insett att det inte är en bra princip i vår familj. När våra barn kommer hem behöver de varva ner en stund först, innan de kan ta itu med läxor eller lek. Det kan betyda mellanmål, sitta nära mamma i soffan och glo på tv. Deras vardag kräver ju så otroligt mycket av deras energi och skärpa. När de tankat av lugnet en stund klarar de av att fortsätta sin dag, med betydligt bättre resultat.
Så jag bryr mig inte om olyckskorparna som tycker att barn inte skall se på tv. Våra barn lugnar sig av tv-tittande. Vi har prövat ha tv-fritt under en period. De fungerade också, men var svårare att få barnen att hitta på sätt att varva ner. Så Disney Channel får vara på här också. Men inte dagarna i ända.

Hålla sitt eget lugn

Detta är ingen lätt punkt, för även jag har ett temperament som heter duga. Men barnen har nog uppfostrat mig bra. Jag klarar av att vara lugn och pedagogisk betydligt oftare nuförtiden. I och med att jag har läst mycket om ADHD och NPF har jag förstått att barnen inte kan rå för sina reaktioner. Jag skall med mitt lugn lära dem att så småningom fungera bättre. Jag är inte arg på dem, jag fokuserar och försöker se det fina de gör. Vilket för vidare till nästa punkt.


Tanka med positiva känslor

Alla har vi en behållare för våra fina minnen, positiva tankegångar och allt bra som händer. Men den måste fyllas på, annars tar de dåliga tankespiralerna över. Jag nästan hjärntvättar mig ibland. ”Varför gör de alltid sähär?”, ”Kan de inte någon gång..?” ”Nu blir jag så trött på dethär..” är tankar jag försöker eliminera helt. Det hjälper inte alls, det bara stjälper.
Jag försöker varje dag stanna upp, titta på barnet, tänka vad fint det är och krama&samt berömma utan orsak. Bara säga hur fint det är just sådant som det är och hur mycket jag gillar den personen. Lite likadant som man tittade på barnet innan man skulle amma det. De tankarna fick mjölken att flöda, dessa tankar får kärleken och omsorgen att flöda. Man vill inte att något illa skall hända barnet och beskyddar det så gott man kan.
Sedan försöker jag ibland stanna upp, hejda mig och glädjas över något litet och fint. Beundra en vacker soluppgång, en fin teckning barnen har gjort, en bra låt i radion. Det låter banalt, men det hjälper mig att orka med vardagen.


Minimera barnens tunga vardag

Jag arbetar heltid, och då märkte vi att barnen inte orkade vara i vård en heldag. Så vi pusslade om i schemat och ordnade de så att de har betydligt kortare dagar. De orkar ännu leka när de kommer hem, tidigare stupade de på soffan som små zombier och lät som ett gäng kråkor när de kraxade ut sin trötthet.
Nästa steg för mig är att jag har ansökt om att arbeta 80% till hösten. Det gör att även jag orkar bättre, då jag har mer ”fritid”. Jag väntar just nu på resultatet och beslutet från mina chefer. Håll tummarna att det går vägen.


Tack för att du orkade läsa ända hit. Ha en skön måndag, var du än är.