Morgonen började tidigt, vid sextiden. Vid nio var vi igen vid HAB. Jag fick vara med vid medicintagningen, men sonen klarade av det själv galant. Han fick en 1/4-dels tablett (igår halv tablett). Sedan var det dags för mig att tala med socialkuratorn igen. Fick mest de blanketter jag skall ansöka olika ersättningar med, och hon antecknade vilka intyg jag behöver för detta.
Sedan smög jag iväg för en trevlig lunch med en väninna, för att få något annat att fundera på. Det var lyckat.
Klockan två skulle jag vara tillbaka till HAB för samtal med psykologen. Under tiden gick sonen ut för att leka på gården. För psykologen fick jag igen dra hela historien (läser de inte pappren eller vill de se om min story håller eller om jag ändrar den längs vägen? Börjar känna mig som ett vittne i en mordrättegång).
Nå, till slut var diskussionen över och jag gick för att söka sonen från lekplatsen.
Vi kom överens med HAB att vi imorgon skall ta audiogram på sonen igen, för de har inte kunnat få tillförlitliga resultat på hörseltestet. Samt blodtrycket skall kontrolleras. Idag på eftermiddagen fick han placebo-medicin, och var sitt charmerande jag. Imorgon får han ingen medicin.
Förutom detta skall jag delta i något som heter MIM. Sonen och jag går in i ett rum och de andra observerar och filmar oss genom en glasruta. Jag får instruktioner jag skall läsa upp och sonen skall genomföra det. Testet tar ca halv timme och där tittar de på hur vår växelverkan fungerar. Sedan går de lite igenom detta med mig.
På eftermiddagen är sedan sonens slutsamtal med berörda parter och efter det får vi äntligen åka hem. Vi längtar hem kan jag säga.
Men jösses vilka fullspäckade dagar ni haft. Hur i all världen har ni fått det att fungera så bra?
ReplyDeleteJag kan ju bara säg att det hade aldrig gått att få med min son på en sådan "resa". Tur att de kan ta hänsyn till sånt när de ska utreda.
Men jag vet ju inte hur du st'äller dig till medicinering, men jag tycker nog att de verkar vara otroligt snabba med att sätta in mediciner.
Juniors läkare var otroligt noga med att allt annat skulle testas innan vi ens skulle ta upp medicinering. Hon tyckte att om man anpassar först och ser vilken inverkan det har så kanske det inte behövs mediciner.
Hoppas att det blir bra för er.
Hur länge måste ni vänta på resultaten?
Jag kan tro att ni längtar hem efter dessa dagar.
Ni måste ju vara helt slut hela familjen nu!
Ha en bra dag imorgon//Lena
O tusen tack Lena för ditt fina inlägg. Jo, vi har ju testat det mesta och anpassat under tre år. Så därför är det inte lättvindigt som de tar upp medicin. Neurologen verka otroligt kunnig och tog själv upp problematiken.
ReplyDeleteMen du har rätt att hela medicin-frågan är ju laddad. Man har så många känslor och rädslor. Man vill inte att barnets egna jag skall försvinna.
Vi som föräldrar skulle orka fast barnen inte medicineras. Men jag tror faktiskt inte dottern skulle orka. Trots alla våra rutiner, struktur, uppmuntran, välja striderna osv. så räcker det inte.
Sonen har varit en kämpe, men det har nog varit otroligt tungt för honom. Idag såg han rätt sliten ut, stackars grynet. Och dottern har också verkligen arbetat otroligt hårt. Jag kan tänka mig att det kommer att bli reaktioner under de kommande dagarna, så att de avreagerar sig.
En av egenskötarna frågade mig hur vi orkar hemma med barnen, när de är så intensiva. Hon sa att hon hade påverkats bara genom att spendera två dagar med dem. Ja, vad svarar man på det? :)
Vi får resultaten även för sonen imorgon.
Sedan har vi "bara" utredningen för äldsta dottern kvar att ta oss igenom. Men vi skall göra det, för hennes skull.
När jag blev mamma visste jag inte att jag skulle få gå igenom eld för dem. Men jag skulle göra det igen.