På morgonen vaknade vi klockan sex. Då sonen fortfarande verkade lite hängig traskade jag iväg till ett nattöppet apotek för att köpa en febertermometer samt värkmedicin. Han hade ingen feber, men fick ett piller upplöst i vatten i alla fall.
Efter morgonmålet åkte vi då till HAB. Där blev vi varmt mottagna. Barnen stannade med sina "tanter" medan vi gick ner för att prata med neurologen. Vi gick igenom båda barnen grundligt (tog 1,5 timme). Sedan när vi kom tillbaka till avdelningen var det dags för dottern att gå iväg med neurologen. Då blev sonen ledsen, och ville åka hem. Min man satt med honom i samlingen, medan jag satt med honom vid lunchen. När jag följde honom till mötet med neurologen gick han med på att stanna där. Då kunde mannen och jag gå iväg och äta. Vi åt på en Indisk restaurang.
Sedan var ett möte inbokat med socialkuratorn. Vi talade lite hit och dit egentligen, inget sådär på djupet. Sedan var det dags att möta upp barnen.
När dagen var slut hade jag en känsla av att kanske det varit ett misstag att vilja åka till HAB, och kanske de inte skulle komma fram till något.
Barnen var otroligt trötta och ville direkt till lägenheten. Mannen hämtade oss mat från McDonalds. Sonen somnade framför tv:n innan halv sju, ooch dottern inom en timme efter det.
Själv följde jag mönstret och la mig klockan nio. Orkade inte ens titta på ishockeymatchen.
No comments:
Post a Comment